Gatans galleri
Spraymålningar och affischkonst har fått sällskap av husbyggen, installationer och brodyr. Den svenska gatukonsten utvecklas och skildras i två nya böcker. I vår återkommer stadsvandringarna på Stockholms stadsmuseum.
Benke Carlsson har gått i gatukonstnärernas fotspår och fotograferat vilket resulterat i fotoboken "Street Art Stockholm". Foto: Benke Carlsson
Foto:
I Köpenhamn hittade förvånade hantverkare i början av januari ett ombonat näste under spår tolv på "hovedbanegården". Av ett övergivet ventilationsrum hade någon gjort en enrummare med säng, mikrovågsugn och kokplattor. Sängkläderna var sydda av postsäckar. En tågtabell satt fastnitad på väggen för att bostadsinnehavaren inte skulle riskera kliva upp under ett tåg.
Fyndet fick stor uppmärksamhet i Danmark och är ett verk av en av den svenska gatukonstpionjären Adams. Det revs i samband med centralstationens renovering, berättar Tobias Barenthin Lindblad, redaktör på Dokument förlag och gatukonstguide på Stockholms stadsmuseum.
Kort livstid
Att gatukonsten försvinner är för honom lika naturligt som att den görs.
- Det är lite som med svamparna. De flyttar sig och det gör gatukonsten också. I dag har vi skönhetsråd och stadsplaner som går ut på att bestämma och bevara, vi har en syn på staden som något statiskt. Men gatukonsten strider mot det, konsten pluppar upp och gör staden till något organiskt och levande, det är något sympatiskt i det.
Konstutbildade pionjärer
Oftast förbjudna och förgängliga dyker verken upp i städernas övergivna mellanrum, gärna som mer eller mindre direkta inlägg i debatten om det offentliga rummet. Att gatukonstpionjärer som Akay och Klister-Peter, Bröderna Barsky när de jobbar tillsammans, båda konstutbildade, lägger ner ett enormt arbete på sina projekt blir tydligt i boken "Urban recreation", utgiven av just Dokument förlag nu i vår. Den rödmålade lilla stuga som förra sommaren kunde ses på en bergknalle i Nortull, Stockholm, hade inte kommit dit i en handvändning. I tre veckor bar de 65 liter vatten uppför berget för att kunna anlägga en liten gräsmatta. Ändå träffade konstnärerna bara en enda person när de jobbade med "Traffic island", en nyfiken bilist som vänt och parkerat efter att först ha kört förbi på motorvägen. Senare blev stugan "bisarrt populär", som Akay säger i boken. Om de inte själva höll efter fläckades idyllen av fimpar och annat.
Akay och Klister-Peter har övergått från nattjobb till dagtid. I dagsljus ifrågasätter få varför de kommer med plank eller målarfärg, i än så övergivna storstadsområden.
"Lillasyster i rosa kjol"
Akay förblir oidentifierad boken i genom, medan Klister-Peter träder fram med sitt namn, Peter Baranowski. De har fått många efterföljare och Dokument förlag ger i höst ut ytterligare en gatukonstbok med fler konstnärer.
- Jag får intycket när jag läser intervjuerna att det är väldigt sällan något de gör uppfattas som subversivt. Det till och med någon som säger, vi är grafittins lillasyster, fast i rosa kjol. Det känns inte hotfullt, även om det finns politiska implikationer och fler bottnar för den skull, säger Tobias Barenthin Lindblad.
Dokument publicerar även böcker och tidningar om graffiti. Det gör däremot inte Bokförlaget Max Ström vars fotobok "Street Art Stockholm" måste ses som ännu ett tecken på att gatukonsten blivit rumsren. Benke Carlsson, som tidigare dokumenterat den svenska punken, föll som gammal punkare för gatukonstens uppstickarmentalitet.
- Jag gillar den här gör-det-själv-andan som jag känner igen från punken. Sedan är det väldigt öppet, det finns inga museimänniskor eller kritiker som förklarar, säger han.Fotnot: Guidade turer om gatukonst arrangeras på Stockholms stadsmuseum 19 maj och 28 juni.
Så jobbar vi med nyheter