Gästkrönikan: Allers-syndromet

<I>"Vatten är ett farligt gift
vilket omger Visby Stift!"</I>

Falstaff Fakir skämtade förstås bara. Vatten är inget gift. Bara en färg- och luktlös vätska byggd på två väteatomer och en syreatom. Förr i tiden trodde man ju att mineralerna som finns i vattnet hade hälsobringande effekter. Så kunde läkarvetenskapen till sist visa att vatten inte botar sjukdomar. De lönsamma hälsobrunnarna tvingades slå igen.
Men nu är vi faktiskt där igen. Och som ett tidens tecken är det nu inte vatten av särskild kvalitet från en utvald brunn som gäller - utan kvantitet. Folk bälgar i sig vanligt vatten i tron att det på något sätt befrämjar hälsan.
Jag talar med sjukvårdsfolk som behandlar patienter som söker för sin inkontinens. Eller patienter som går till doktorn för att få hjälp mot toa-springandet på natten. Patienterna får då föra statistik över urinmängder och dryckesvanor. Medicinarna häpnar över de vattenmängder som deras patienter lyckas få i sig.
De är helt enkelt vattenmissbrukare! Och doktorn frågar förstås varför.
- Man ska dricka mycket vatten, det är nyttigt, svarar patienterna. På frågan var de fått det ifrån kan de förstås inte riktigt svara. Mer än att de har hört det från bekanta. Vissa doktorer tycker bara det här är omåttligt festligt. De skrattar läppen av sig vid tanken på hur lätt det är lura folk att tro på vad som helst.
Andra läkare som nu identifierat ett nytt fenomen har försökt hitta en förklaring till vattenmissbruket. Fenomenet har nu fått ett namn bland svenska läkare: Allers-syndromet.
En artikel i veckotidningen Allers för några år sedan tycks nämligen ha startat alltihop. Så har det gått som en vandringssägen.
Vattenmissbrukarna kan lätt bli hjälpta och bli kvitt sin inkontinens och självförvållade pissnödighet. Det är vanligtvis inte särskilt farligt att missbruka vatten. I alla fall inte om man är frisk. För personer med hjärtsvikt kan det vara livsfarligt, hjärtat orkar inte pumpa runt så mycket vätska.
Det förekommer också att ungdomar som tagit partydrogen Ecstasy dör av överdos. Men inte av drogen - utan av vatten. Drogen gör att signalsystemet i hjärnan sätts ur spel och ständigt signalerar törst.
Efter ett dygn av intensivt vattenmissbruk ger hjärtat upp. Om man struntar i att ordinera sig själv Ecstasy så kan man vara rätt säker på att få i sig lagom med vätska. Man blir helt enkelt törstig. Och mer än säg 1,5 - 2 liter vätska finns ingen anledning att köra in i den stackars organismen. Man får verkligen inte klarare blick och vackrare hy ju mer vatten man får i sig.
Finns det en kommersiell bakgrund till det här lurendrejeriet? Krämarna som mot betalning levererar vattenbehållare till företag vill förstås hålla den här myten vid liv. De har ju en affärsidé som i smartness är i klass med krängandet av älgskit.
Men nu har jag i alla fall gjort mitt för att avliva legenden om vattnets undergörande verkan.
Däremot är det faktiskt sant att några droppar vatten i en riktigt gammal fin malt-whisky förhöjer smaken. Men man ska ta det väldigt försiktigt med vattnet.