Gästkrönikan: Småland, då-land, nu-land och u-land
Hur levde vi i det 40-talska småländska fattigsamhället? Och för den delen i de flesta delar av landet? Vad fanns hemma till exempel?
Men dom hade nog snö i alla fall... (Reds anm). Foto: Scanpix.
Foto:
När jag nyss räknade i vår lanthandel, fanns runt 100 fasta och flytande tvålar, duschcremer och allt vad det heter. Jag räknade till 48 tandkrämer av olika storlekar och smaker samt 43 sorters tandborstar. Dessa överklassens njutningsmedel behövde jag inte befatta mej med före så där tolvårsåldern, det fanns inte. Tänderna höll sej bra ändå, sötsaker fanns knappt heller. Bara lösgodis i dagens lanthandel: 95 stycken. Allt annat snask tillkommer. (2 x 80 sorters hund- och kattmat går jag förbi med tystnad).
Vatten drack vi, mjölk och svagdricka i 10-litersankare, som förvarades i jordkällaren. I dagens affärd fanns 31 småförpackningar av juice/dryck, 55 stora pack med alla orientaliska smaker. Ville man ha en flaska läsk på 40-talet fick man invänta bryggarbilen en dag i veckan, hejda honom och köpa en för 17 öre, om man lyckats skapa fram en sån massa pengar.
Mor min bakade bröd, och vad jag minns var det alltid samma sort - utom möjligen till julen. I dagens butik såg jag mer än 100 sorters mjukt bröd. Två konservburkar fanns det på 40-talet, sardiner och ansjovis. Nu? Oräkneliga. Glasförpackningar då - inga. En gång skulle jag ta med mej urinprov, men vi hade ingen flaska hemma. I en skräphög i närheten hittade jag en osönderslagen slipad ättikskaraff utan propp, den fick duga med en isatt kork. Doktorn sa att en finare förpackning till ett urinprov hade han aldrig sett. Tror ni jag skämdes?
Första kvällen vi hade radio minns jag; vi satt högtidligt uppradade på ottomanen. Skrivpapper var obefintligt. En begagnad skrivmaskin för 15 kr köpte jag vid 16 års ålder. Hur många yngre hushåll saknar numera dator med Internet? Telefon hade vi inte hemma så länge jag bodde där, till 21 års ålder. Hur ofta byter ungdomar mobiltelefon numera?
Innan vi fick elektricitet 1942 lyste vi oss med karbidlampa. Vi hade bara en, och den hängde i köket. Övriga rum var helskumma. Och barn, ungdomar och äldre människor gick på samma evenemang! Kan du föreställa dej nåt så otänkbart?
Måååååånga fler jämförelser kunde göras, men det blir tjatigt. Låt oss fråga då: Är det bra eller dåligt?
Visst är det bra med den mesta tekniken och att vi kan välja bröd och mjölk som passar smak och krämpor och kylskåp. Och kunderna skulle bli störtförbannade om handlarn inte året runt hade apelsiner, bananer, vindruvor, tomater, grape, kiwi, avocado and so on, för att använda ett språk som inte en människa kunde i min barndomsmiljö. (En grannfru försökte en gång och sa mycket riktigt "All rickt".)
Siffror kommer jag aldrig ihåg, men jag såg för åratal sen en uppgift på hur många ton koldioxid som föll över Stockholm p g a flygfrakten med den dagliga importen av grönsaker (förmodligen från länder med lågavlönade arbetare, vilket vi godtar när vi inte ser det), men det var förskräckande mängder. Och har ni sett alla de långtradare som far Europa runt med alla dessa lyxiga grejer och förgiftar luften å det grövsta?
Måste vi ha allt?
"Cirka 50 kilogram
resurser måste skaffas fram
per dag till oss - det kräver vi av kläder, mat och energi.
Kilo två, per samma tid,
får en u-landsindivid.
Tjugofyra barn kan då
varje u-landskvinna få
innan hon ianspråktar
de resurskrav svensken har."
Så jobbar vi med nyheter