Gästkrönikan: Ordning på den så goda tiden
Nu ska jag - med anledning av pågående ordningsbetygsdebatt - berätta hur det var på den gamla goda tiden då det fanns betyg i ordning och inte bara i Ordning utan också i Uppförande och inte bara från första till sista klass utan både till julen och till sommaren. Det var tider det!
Här råkar det vara folkpartiledaren som visar vad han menar med ett ordningsbetyg som skulle heta duga. Foto: Marcus Marcetic/Scanpix
Foto:
Jag var ordningsman i klassen och som sådan ansvarade jag för klassboken där bl.a. all frånvaro skulle föras in, vid sidan av uppskrivningar för sen ankomst samt anmärkningar. Det hörde sedan till ordningsmans plikter att kräva in sjukintyg från dem som varit sjuka och kontrollera att all antecknad frånvaro täcktes av meddelanden med målsmans underskrift. Varje dag, när skoldagen var slut, placerades klassboken i ett därför avsett ställ utanför rektorsexpeditionen så att Bulldoggen (som rektor kallades eftersom han uppvisade vissa likheter med en dylik) skulle kunna övervaka livet i klassrummen.
Min första konfrontation med Bulldoggen inträffade efter påsklovet. Eftersom vi bara gick i skolan halva påskveckan så hade jag använt den "överblivna" delen av veckouppslaget i klassboken till att rita kycklingar, ägg, påskris och andra helgattiraljer samt texta med snirkliga bokstäver: GLAD PÅSK! Denna självsvåldighet renderade mig en utskällning av Bulldoggen, som påpekade att klassboken INTE var avsedd för ritövningar och om det hände igen ämnade han inte se genom fingrarna med min klåfingrighet.
Jag ritade aldrig mera någonting i klassboken. Men som ordningsman hade jag rätten att stryka över sådant som eventuellt blivit fel i klassboken och anteckna med bläckpenna: "Felfört av ordningsman." Detta maktmedel gav mig vissa möjligheter att bistå mina klasskamrater när de hade väldigt stora problem med att förebringa de nödvändiga intygen från målsman. Men det var förstås ett maktmedel som måste brukas med urskillning och varsamhet. Hur ofta som helst kunde jag ju inte låtsas skriva fel och framför allt inte koncentrerat till en och samma kamrat. Jag tvingades därför ibland att hänvisa kamrater till förfalskningsalternativet, dvs. att de själva skrev ett intyg och förfalskade målsmans namnteckning. Men jag granskade namnteckningarna noggrant och godtog inte hur klantiga förfalskningar som helst.
Ja, så hankade vi oss fram ända tills jag blev kär i en av klassens busar. Han hade vad man brukar kalla lite trassliga hemförhållanden och bodde än här och än där fast jag tror att han egentligen skulle bo hos sin pappa. Busen hade också måttligt intresse för merparten av skolämnena men han var himla bra på fotboll. Hans frånvaro blev emellanåt så alarmerande att inga "Felfört av ordningsman" i världen kunde rädda honom. Det var i synnerhet en speciell vecka, som hans frånvaropinnar slingrade sig som ett spjälstaket över klassboksidan och jag såg mig till slut ingen annan utväg än att helt enkelt riva ur sidan och hoppas på det bästa.
Men även om kärleken är blind så var inte Bulldoggen det och den gången var det inte tal om att se genom några fingrar. Jag degraderades som ordningsman och när jag fick mitt vårterminsbetyg så hade jag fått B i antingen Ordning eller Uppförande - jag minns inte vilket. Det var sensationellt. En FLICKA hade fått "nedsatt"! Det förskaffade mig en popularitet bland vissa åtråvärda gossar, som jag aldrig kunde ha uppnått på annat sätt. I synnerhet som busen hade fått stort A! Mamma var emellertid helt förkrossad eftersom hon inte kunde visa upp mitt betyg för släkt och vänner, som hon så pinsamt brukade göra.
Där ser man ju hur himla bra det är med ordningsbetyg.
PS. För dem som oroas över hur det gick för mig på Rekonstruktionscentrum, dit jag hade blivit remitterad i januari vill jag bara säga: Rekonstruktionscentrum var en helt vanlig ögonmottagning, full av ögonsjuka patienter och snäll och kompetent personal. Alla medpatienter jag såg undgick rekonstruktion och själv slank jag lättad därifrån med ett recept på syntetiska tårar. Landstingets informationsfunktion har aldrig hört av sig för att förklara varför denna hedervärda ögonklinik måste döljas bakom begreppet Rekonstruktionscentrum och beskrivas med idel obegripligheter på hemsidan. DS.
Så jobbar vi med nyheter