Gästkrönikan: Jag - ett föremål för rekonstruktion
- Vi har kommit upp i reparationsåldern nu, det är bara att inse, sa kompisen filosofiskt sedan vi, över en lutfisk någon vecka in på det nya året, gjort en snabbrekapitulation av förra årets genomlidna och innevarande års helt aktuella krämpor.
"Och jag som inte ens visste att jag var dekonstruerad!" skriver krönikören och undrar vd nu det här kan betyda. Som ovan eller något som botas med plåster? Foto: Scanpix
Foto:
Jag kallades tisdagen den 9 januari klockan 9 till Rekonstruktionscentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping. Snacka om att bli iskall av skräck. Jag var inte medveten om att jag var DEKONSTRUERAD - jag trodde jag hade problem med en befintlig hornhinna som någon jätteduktig specialistläkare skulle titta på - men med denna kallelse blev jag osäker. Vad tänkte de egentligen göra med mig på US? Hur man än vänder på ordet "rekonstruktion" så får åtminstone jag en föraning om något slags bitar som ska skruvas ihop.
Och inte blev jag muntrare när jag konsulterade Landstingets hemsida och insåg att jag nu var ivägskickad till en "sista linjens enhet". Jesus! Lyckas de inte med skruvarna i morgon ändar jag väl upp som ett skrotat mekano. När jag läste Rekonstruktionscentrums VISION på nätet, verkar själva ihopskruvningen heller inte särskilt angelägen för sagda centrum. I deras vision ägnar de sig istället åt:
"analys av vårdkedjor och andra processer",
"uppbyggnad av nätverk på kliniknivå understödd av centrumledningen"
deltagande i "nationella och regionala medicinska kvalitetsregister"
framtagande av "allt flera resultatmått och nyckeltal för att möjliggöra en välstrukturerad uppföljning av verksamheten"
"regional samverkan för att åstadkomma en tillräckligt stor samlad resurs" samt att
"attrahera och behålla högt kvalificerade medarbetare".
Möjligen döljer sig skruvandet under visionens konstaterande att det "inom Rekonstruktionscentrum utförs såväl länssjukvård --- som ---, medicinska åtgärder av rikskaraktär". Eller annars är det bara något som de hoppas kunna göra i framtiden när de väl lyckats förverkliga sin vision.
Av presentationen av centrumet - under en kornåker med blommande blåklint - framgår inte heller vad det gör till vardags redan idag. Bara vilka kliniker som ingår samt att det "inom verksamheten finns exempel på spetskompetens för patienter som kommer på remiss från hela Sverige och Norden men även kvalificerad högvolymkirurgi av länssjukvårdskaraktär".
Det gläder mig att se att det inte bara är jag som står frågande inför HÖGVOLYMKIRURGIN. Även Words rättstavningsprogram är handfallet och handlingsförlamat och vet inte vad det ska göra med ordet förutom att ilsket stryka under det med en taggig röd linje.
Efter att ha läst så långt var jag rent nyfiken och ringde landstigets informationschef för att få veta hur de tänkt när de uppfann och döpte Rekonstruktionscentrum för några år sedan. Men hon satt i möte och hade vidarekopplat telefonen till någon som inte själv visste. Hon lovade be någon som visste ringa upp mig men hittills har ingen ringt. Spänningen är outhärdlig ...
(Forts. i nästa nummer).
Så jobbar vi med nyheter