Gästkrönika: Författaren som skulle gagna och roa ska numera synas och sälja
Ju äldre man blir, desto mer upplever man verkligheten från läsfåtöljen eller tv-soffan. Man läser och tittar och förundras över hur världen förändras. Tv-soffan är inte bara den jag sitter i här hemma, det finns också en i tv-studion. Det är där en författare bör sitta. I vår facktidskrift Författaren läser jag att den tv-soffan numera är bokbranschens viktigaste möbel.
Att redaktören passar på att visa en bild från Stockholm och Drottninggatans bokbord för att hon önskar sig samma sak i Norrköping, har inte så mycket med krönikan i övrigt att skaffa. Eller kanske. Foto: Scanpix
Foto:
En veteran när det gäller bokförsäljning är Carl-Olof Widén som drev bokhandeln i Kisa till för något år sedan. Han säger i Författaren att intresset för kvalitetslitteratur har minskat till förmån för deckare och underhållning. Bäst går böcker som kunderna hört om på tv!
De författare som hamnar i tv-soffan är de som redan säljer mycket. När deras böcker sedan visas upp i tv:s gokväll säljer de ännu mer.
De stora förlagen har resurser att lobba sig till denna effektiva marknadsföring. Det vore underligt om de inte satsade hårt på det. Man skulle önska att någon kulturintresserad programledare ville kliva fram och berätta lite närmare om hur sånt går till.
Att enskilda medarbetare kan ta initiativ när det gäller böcker som nyheter har jag själv erfarenhet av. Det var på gång i Östnytt när mina Trälar blev nyutgivna med klassikerstöd från Kulturrådet - men det inslaget stoppades. Förlaget Gidlunds var för litet för att lobba.
Krister Gidlund, som både är förläggare och författare, skriver i det här senaste numret av Författaren: Aldrig tidigare har makten över den svenska bokutgivningen legat i så få händer. Och medan förlagen för trettio år sedan leddes av mångsidiga bokförläggare, så sitter i dag ekonomer och folk från mediavärlden vid rodren med en allt övergripande uppgift: ekonomisk vinning.
Bokhandlare slås ut. Varuhus tar in storsäljare billigt på pallar. Bibliotek köper mindre eller läggs ner. På nätet kan man köpa böcker för halva priset jämfört med i bokhandeln. På ICA och Willys kan man hitta de storas pocketböcker - lättköpt och lättglömt - medan småförlagen inte når ut.
Varför har det nu gått så här? frågar Gidlund. Jo, 1970 avskaffades de fasta bokpriserna i Sverige. En välreglerad litterär kultur överläts åt marknadskrafterna. Resultatet blev förskräckande.
Fasta bokpriser bestäms av förlagen och trycks på boken. Bokklubbar och varuhus kan då inte konkurrera ut välsorterade bokhandlare. En bok kostar lika mycket var man än bor i landet. Alla böcker får en likvärdig chans att hävda sig mot det som storförlagen vill göra storsäljare av.
Fasta bokpriser finns i Frankrike, Tyskland, Österrike, Spanien och andra kulturländer. Det uttrycker att litteraturens värde inte främst är att omsättas i pengar. Självklart, kan det tyckas.
Men, säger Gidlund, hur i all världen ska man få en svensk kulturminister att visa samma mod och beslutsamhet som den franske Jacques Land, som införde fasta bokpriser 1981 och ansåg det som sin viktigaste politiska insats.
Den som väljer att bli författare väljer att vara fattig, säger en kollega i Författaren.
Själv har jag slutat skriva böcker och behöver varken tv-soffor eller storförlag.
Jag lever på ATP. Det kommer inte yngre författare att kunna göra. Vad ska de leva på? Litteraturens makthavare kommer att få sina lönsamma deckare. Sånt som litterära experiment, förnyelse och samhällskritik kommer de att slippa.
Så jobbar vi med nyheter