Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Gåshud i De Geer

Kultur och Nöje2014-03-15 03:37

Norrköpings Symfoniorkester, De Geerhallen

Dirigent: Anu Tali

Solister: Aleksandra Popandopulo, sopran

Daniel Johansson, tenor

Musik av: Tubin, Verdi, Tjajkovskij, Puccini, Dvorak, Mascagni

Programordningen omkastad och Symfoni nr 4 av Eduard Tubin från grannlandet Estland får inleda. Intensivt och lågmält expressionistiskt tonspråk där repetitiva element förmedlar stabilt lugn. Lyriska inslag som andas nordisk folkton finns i denna Sinfonia lirico, och i alla satserna återkommande fina blåsarsoli med ofta oboe och flöjt i huvudrollen. Konsertmästaren Henrik Jon Petersen visar tjuskraft i trolskt violinsoli. Anu Tali på dirigentpulten karismatisk och drivande med svepande elegant slagteknik. Hon lyfter orkestern i mäktigt uppbyggda crescendon som landar i generalpaus, energiska driv ända in i kaklet där tystnaden efter avslag fortsätter att lysa och vibrera, allra tydligast i finalen.

Efter paus följde operadelen med Bel Canto, där sopran respektive tenorarior från olika verk ställts samman med Lennart Stenkvist som programvärd och ciceron. Fascinerande hur Norrköpings Symfoniorkester plötsligt byter skepnad, för det andas opera i ackompanjemang, och inte minst i Uvertyren till Ödets makt av Verdi med perfekta nyanseringar och kontraster. Kvällens solister var båda förstapristagare i Stenhammartävlingen 2014. Allra mest tagen tycktes publiken av Daniel JohanssonsCavaradossi i "Sången till livet" ur Tosca med tillhörande ödesmättat klarinettsolo. Upplevelsen stavas bäst gåshud.

Johanssons tenor är bärig och klangen stor och varm helt utan kantighet. Aleksandra Popandopulo är dramatisk och färgstark, lite åt det mörka hållet, med full kontroll och styrka även på höjden, men med risk för någon hårdhet i klangen i högsta registren. Att höras över full orkester och matcha brassektionen kräver dock kraft av det slaget, men är inga problem för denna Wagnersångerska. Senare i vår är det återigen internationell tävling för sångare i Norrköping. När är det dags för fjärde storstadsregionen att inrätta en egen operascen? Extranummer ger en törst och längtan efter mera…

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!