Gamle Van Veeteren i ett gott hantverk
HÅKAN NESSERSvalan, katten, rosen, dödenBonniers
Håkan Nesser. FOTO: ULLA MONTAN
Foto:
Håkan Nesser har med Van Veeteren (numera gestaltad av Sven Wollter i flera filmer och därmed en rikskändis) etablerat en Morse eller Wallander, låt vara med egen profil. Bilden av Van Veeteren stämmer faktiskt ganska bra in på Wollter, eller tvärtom.
Är det inte underligt förresten, att nästan alla kriminalkommissarier har så kulturella intressen. Morse (en riktig Van Veeteren-typ för resten) mitt i Oxford-eliten, Wallander må vara en enklare typ, men opera gillar han. Dalgliesh och Lord Peter Wimsey. Det är så man längtar efter Columbo. Eller en kommissarie som hängivet följer hockey-VM eller bara är en alldeles vanlig människa. Men visst finns dom. I Norge till exempel.
I Svalan, katten, rosen, döden jagar Van veeteren och hans gäng (utökat med en kvinna till, vilket gör Ewa Moreno lycklig) en strypare med fyra, kanske fem, kvinnoliv på sitt samvete.
Miljön är ett kallt och blåsigt Maardam, kryddat med lite Aten och lite Kefallonia. Det är en ryslig historia förstås. Spänningen byggs upp kontinuerligt, men ändå. Man vet ju att han kommer att strypa henne också (fast i ett fall blir vi lurade) och när man äntligen efter månader utan ett spår får vittring på mördaren finner man rätt man lite väl enkelt: 152 namn på listan och Van Veeteren hittar rätt vid första försöket.
Och sedan jakten på honom som slutar mycket oväntat. Eller är det inte det?
Medan dramat konstrueras håller den här Nesser-boken lika bra som de tidigare. Men jag tycker att nödlösningar lyser igenom när vi närmare oss slutet. Det här blir långt, bäst att sluta snart, tror jag författaren tänkt. Men det har han naturligtvis inte.
Så är det det här med titeln på romanen: Svalan katten rosen döden. Jag fattar den inte. Jo, döden finns där. Skulle svala, katten och rosen vara liknelser för offren? Jag fastnar för det. Men det känns lite symptomatiskt för romanen. Vad ska den handla om? Vad ska den heta? Svalan, katten, rosen, döden kan man ju alltid säga, som någon sa.
Som helhet dock ett gott hantverk av Nesser, en bästsäljare på beställning.
Så jobbar vi med nyheter