Fyndigt berättargrepp imponerar
Foto:
Jag kommer att tänka på de murar som hindrar palestiniernas rörlighet och de stängsel som försöker hindra fångar att fly från Kumla. Så småningom kommer jag underfund med var Bruno och hans familj befinner sig, men det bör jag inte avslöja.
Vad som imponerar på mig är författarens berättargrepp. Romanen handlar om något mycket grymt och upprörande. Vanligen brukar man få se sådant ur de drabbades synpunkt, någon gång ur förövarens. Irländaren John Boyne har valt en nioåring till huvudperson, en pojke som inte förstår vad han ser och vad hans stiligt uniformerade far håller på med.
Greppet är enkelt och mycket effektivt. Varje skadegörare i historien från Nero till Bush har ju ett vardagsliv, familj, vänner och bekanta. Att göra en närstående - som nu ett barn - till huvudperson, det ger oväntade och överraskande möjligheter för berättandet.
Mer får du inte veta här. Annat än att boken är spännande, välskriven utan ett överflödigt ord och fyndigt, översatt av Anna Strandberg. Rekommenderas!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!