Full pott, Clintan
MILLION DOLLAR BABY*****Filmstaden
Hilary Swank som boxaren Maggie i flerfalt Oscarsbelönade dramat Million dollar baby. Foto: SF
Foto:
Bilderna är rika på skuggor och dunkel, med omättade färger och enstaka mättade nyanser, osminkade livsluttrade ansikten kommer oss nära; ett allvar som är dramatiskt men inte löjligt allvarligt eller sentimentalt fyller hela filmen. Den är ett mästerligt exempel på formfulländat populärt berättande, präglat av tydlighet, åskådlighet, starka men behärskade känslor och ordknapp dialog.
Den erfarne boxningstränaren Frankie tränar motvilligt Maggie, servitris i trettioårsåldern. Hon är egentligen för gammal men har stark vilja, disciplin, oslipad talang och dessutom stöd av Frankies medhjälpare Scrap. Han förlorade synen på ena ögat när Frankie en gång inte avbröt en match. Sina skuldkänslor för det kompenserar Frankie genom att betona självförsvaret i sin träning. Efterhand blir Maggie något av en dotter för Frankie, som lider av att hans senaste boxarfynd sviker honom och av att hans dotter avvisar alla kontaktförsök.
Med fängslande lugnt tempo fångar Eastwood hur vänskapsbanden stärks mellan Maggie, utmärkt spelad av Hilary Swank, Scrap (Morgan Freeman i sin bästa roll sedan Seven), en samvetsgestalt som är eftertänksam och mjuk där Frankie är enveten och kantig, och Frankie.
Han är som så många av Eastwoods rollfigurer märkt av sitt förgångna, av förluster och bitterhet; i Maggie ser han en sista chans att nå den försoning sig med sig själv och tillvaron han inte finner genom den katolska mässan.
Maggies stora brister är ilska och oförmåga att ta råd. Hon blir en vild knockoutboxare, döv för Frankies instruktioner. Det är orsaken till den tragedi som drabbar Maggie, hennes mänskligt ruttna egoistiska familj, Frankie och Scrap, som berättar alltihop i efterhand och gör romantiska påståenden om boxning som en god prövning av individens vilja och förmåga att uthärda.
Maggie är en intresseväckande person men frågan är om filmen inte främst är berättelsen om Frankies försök att häva sin skuld och få frid i själen. Han är vänfast, omutlig, ilsken, ansvarskännande, trotsig och grubblande. Clint Eastwood fångar alltihop med små medel men många nyanser. Det är hans absolut bästa filmroll.
Den här makalöst bra filmen, med mästerligt foto av Tom Stern, slutar med att berätta om att acceptera det som är; ytterst handlar den om hur bra människor trots de bästa avsikter ändå möter svåra nederlag.
Så jobbar vi med nyheter