JAG ÄR JU SÅ JÄVLA EASY GOING
Jenny Jägerfeld
Gilla böcker
Droger, depression, självmord, fattigdom, ADHD, brustna författardrömmar, kriminalitet, oönskad graviditet och homosexuell kärlek.
I "Jag är ju så jävla easy going" trängs de angelägna ämnena mellan sidorna. Man kan tro att det blir krystat eller överlastat. Men inte när Jenny Jägefeld skriver. Få kan konsten att navigera så skickligt och rappt mellan de stora ämnena och samtidigt undvika pekpinnar och moralkakor. Det blir aldrig tröttsamt, aldrig smetigt.
Vi får möta gymnasisten Johanna med ADHD – det beskrivs som en hjärna med alla kanaler påslagna. När hon suckar åt bekymmer som tinnitus, "litet jävla pipande i örat", får vi en bild av hennes inre kakafoni. " Jag som har ett burleskt nöjesfält i hjärnan. En veritabel freakshow, komplett med cyklande dvärgar, skäggiga damer och rostiga, skeva pariserhjul. Och en experimentell jazzorkester med trumpeter, tromboner, althorn ja full blåssektion i värsta crescendot. Och en djurpark med skabbiga björnar, olyckliga elefanter och ylande inavlade vargar."
Familjen är väl vad som numera så populärt klassas som "dysfunktionell". Den deprimerande pappan sitter som hypnotiserad i soffan framför tv:s frågesportprogram och mamman – som en gång skrev en hyllad roman – får nu det ena refuseringsbrevet efter det andra.
Pengar är en bristvara. Men Johanna är uppfinningsrik och får in lite cash genom att sälja kondomer med passerat bäst före-datum till klasskompisarna. När familjen inte längre har råd med ADHD-medicin blir hon desperat och saker börjar gå över styr i hennes liv. Så till den grad att hon mordhotas. Mer ska inte avslöjas här.
Samtidigt är Johanna helt uppslukad av Audrey. Med glödande penna skildras den häftigt bultande tonårsförälskelsen och känslan att vara närmast besatt av en annan människa.
Jenny Jägerfeld är uppvuxen i Skärblacka och i hennes senaste – Augustprisbelönade – ungdomsroman "Här ligger jag och blöder" används Norrköping som skådeplats. I "Jag är ju så jävla easy going" har en IFK Norrköping-halsduk en viss betydelse i historien, mer än så är det inte.
Men läs den ändå! " Det är en roman med sanslöst frustande driv, mängder av svart humor och en skön tonträff. Jenny Jägerfeld måste ha legat med örat mot marken och lyssnat in ungdomar på någon gymnasieskola. Det känns så autentiskt – och Johanna, hon är ju bara så jävla likable – för att tala jägerfeldska.