Friskt vågat av Paula
Paula+ förbandet The Flu***Stadsmuseets innergårdNästan fullsatt
Paula bjöd på lågmäld sång till Björn Gullbrands akutiska ackompanjemang på Stadsmuseets gård i lördags. FOTO: OLA AXMAN
Foto:
The Flu bjöd på trallvänlig pop med fart i. Lägg därtill positiva och enkla och lättillgängliga texter. Gitarrerna dominerade mestadels. Kanske något stereotypt i längden men å andra sidan gör det inte så mycket när bandet visar upp en härlig energi i varje låt som man framför. Publiken verkade tycka om det man hörde. Glada tillrop, applåder och en och annan busvissling visar att så är fallet.
Unplugged
Huvudnumret denna kväll är Paula som annars sjunger pop av den lite mer svävande sorten. Nu är det mer avskalat. Lågmäld sång från Paula till Björn Gullbrands akustiska gitarrspel. Unplugged med andra ord. Till en början verkade hon ovan vid formatet. Rösten svek några gånger. Dessbättre var det inte genomgående utan bara vid några enstaka tillfällen. Låtarna når på ett sätt lättare fram när de framförs på det här sättet. Du hinner lättare ta in texten och musiken. Samtidigt krävs det en hel del i fråga om sångröst.
Låtarna blir helt andra versioner. Hennes mest kända låt Above the candystore blev till exempel en betydligt lugnare och behagligare variant. Passande nog bjuder hon just på godis till den här låten: Den som vågar får gärna komma fram och smaka, säger hon med ett skratt.
Sångerskan gör ett sympatiskt men samtidigt ett blygt intryck. Hon bjuder också på det oväntade: -Vad sägs om en hårdrocksballad? utbrister hon plötsligt. Publiken jublar högljutt.
Dio-låten Rainbow in the dark framförs med stor inlevelse. Hon visar att hon inte följer några givna ramar. Friskt vågat måste man säga. Paula har en bakgrund som jazzsångerska; det hörs i låten Round midnight. Hon bjuder på den klart bästa sånginsatsen under kvällen. Då kommer också den starkaste och längsta applåden. Sedan är det roliga slut ... något tidigare än väntat.
Så jobbar vi med nyheter