Friskar upp minnet av galenskap
Galenskaparna står bland annat bakom tv-serien "Gladpack". Från vänster Knut Agnred, Claes Eriksson, Jan Rippe, Kerstin Granlund, Anders Eriksson och Per Fritzell. Foto: Tobias Röstlund
Foto: Tobias Röstlund
Blir jag sjuk vill jag stå i centrum
och få vård och uppmärksamhet.
Inte förbigås i ett väntrum
som en stol eller en tapet.
Från början skulle GAS bara roa, men så småningom smög sig samhällskritiken in. I Stinsen brinner sa man: "Det är lättare att riva ner en järnvägsstation än att riva upp ett politiskt beslut."1986 kritiserades vapenförsäljningen till krigförande länder. Lätt och elegant med snygga rim:
Alla gillar när det smäller
oavsett vad saken gäller.
Att landets namn Rotum bör läsas baklänges hade jag inte kommit på förrän Viveka Hagnell påpekar det i boken. Hon har lagt ner möda på att studera de här artisternas verksamhet under det gångna kvartsseklet. Vi får veta vad de gjort och vad kritikerna sagt om deras arbete.Det är inte lätt att roa om man inte först oroar, sa en kritiker i DN. Claes Eriksson oroade allt mer ända tills han tog strid med TV4 om reklaminslagen i filmen Hajen som visste för mycket. Han vann i Högsta domstolen - och det är väl därför vi inte längre ser hans revygäng i rutan.Numera är världen så vriden att den knappt går att parodiera. Några texter skulle kunna gå hem i dag. Som sången från 1991 om Ians och Berts Ny demokrati som nu lika väl kunde föra publikens tankar till Mona Sahlin:Har man vinden i ryggen och näsan fram
så behövs väl inget partiprogram... Så här i december kan det kanske passa att påminna om GAS-gängets julshow år 2000 där familjen pratar ekonomi och modern har placerat sina pensionspengar säkert i "droger, vapen och prostitution". Och:Det är knappt han koms ihåg
killen som i krubban låg.
Tomtar, gröt och mandel
och paket och handel.Ska ni handla en julklapp åt en revyintresserad polare kan jag rekommendera den här boken.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!