Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Freddie Redd glänste

1956 var pianisten Freddie Redd i Sverige första gången tillsammans med trumpetaren Roffe Ericson American Stars. Nu har han återvänt, 55 år senare och snart 83 år gammal, för en ny turné. Tillsammans med sina All Stars lyckliggjorde han ett fyrtiotal grånade herrar (och några damer) på Crescendo.

Foto:

Kultur och Nöje2011-03-11 03:00

Freddie Redd all stars

Plats: Crescendo

Freddie, som är ute på en kortare turné i Sverige, spelade i onsdagskväll med en "svensk" All Stargrupp bestående av Amanda Sedgwick altsax, Kenji Rabson bas, Moussa Fadera trummor och trumpetaren Dwayne Clemons från New York.

Att säga att det lät som på 50-talet är att ta i, men stundtals fick vi glimtar av Freddie Redds storhet. Redd har mycket av pianisten Bud Powells harmoniska tankesätt och det finns också drag av Thelonious Monks avbrutna rytmiska figurer. Bäst lät det i musiken från teaterpjäsen/filmen The Connection, som Redd skrev musiken till 1959. Who killed Cock Robin, O.D. (Overdose), Jim Dunn´s Dilemma och Time to smile kom alla från The Connection. Med snart 83 år på nacken är det förlåtet att Redd inte alltid kunde fullfölja sina idéer och infall, men det är en prestation bara att ge sig ut på turné!

Klarast lysande stjärna var Amanda Sedgwick, som med sitt logiska, varma och fantasifulla altsaxspel klart överglänste gruppens andra blåsare, trumpetaren Dwayne Clemons. Likt så många andra amerikanska musiker, så spelade han med övertygelse och attityd... även när idéerna gick på tomgång. Han växlade mellan mediokert spel och riktigt snygga linjer och improvisationer. Spelet i O.D. hörde till hans bättre insatser. Solonumret Round Midnight minns jag speciellt för Redds superba introduktion och smakfulla komp. Ett extra plus till kompet med basisten Kenji Rabsons och Moussa Faderas tajta samarbete på bas respektive trummor.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!