Fredagen den 13:e igen - vilken tur!
Förra gången hade varit i augusti. Jag bestämde mig för att göra samma sak som då. Stanna inne hela dagen. Det var bäst så, jag vågade inte chansa. När klockradion hoppade igång gjorde jag som jag brukade vid bombanfall ? skyddade huvudet och rullade in under sängen. Besviket noterade jag att jag inte hade sträckt mig i rörelsen. Skit också, tänkte jag. För ju snabbare det började gå illa, desto bättre. Allra bäst vore en serie med fyra till fem halvdåliga händelser direkt på morgonkvisten. Då kunde man kanske till och med slappna av lite på eftermiddagen med lite tur.
Jag stelnade till. Vad hade jag just tänkt? Tur. På fredagen den 13? Nu skulle jag säkert straffas för den tanken också. Som kompensation försökte jag krossa en kaffemugg genom att släppa den i backen.
? Klonk, sa det när den landade ? hel.
Måste de tillverka sådant gediget skräpporslin som inte ens går att krossa? Det är inte konstigt att nästan varannan vigsel slutar i skilsmässa, tänkte jag medan jag istället la ena handen på plattan och vred om. Då ringde telefonen.
Jag gjorde ett snabbt överslag med mig själv. Hade jag otur var det någon som ville ge mig beröm, pengar eller kärlek. Hade jag tur var det en skattegranskare, Radiotjänst eller en riktigt tjatig försäljare. Jag vred av plattan och svarade.
? Heeej! Jag tänkte bara tacka för...
Jag la genast på luren. Exakt vem det var visste jag inte, men det hade låtit alldeles för positivt för mitt eget bästa. Fortsatte det så här skulle jag förmodligen ha fått cancer före kvällen. Det skulle jag förstås inte veta om, men det skulle ändå ha skett fredagen den 13:e.
Så kom posten. Inga hotbrev, inga räkningar och inte ens en gång ett störande reklamblad. Däremot ett gulligt brev från en vän. Att det var gulligt var ett antagande, för jag kastade det oläst. Jag vågade inte riskera en komplimang.
Så där fortsatte det. När hela dagen hade gått utan att någonting fasansfullt hade inträffat var sammanbrottet nära. Jag var ju ung (relativt) och ville leva! Sent på kvällen smög jag ut och luftade min egen cykel. Sedan somnade jag fylld av sinnesfrid. Så himla typiskt att få cykeln luftad.
På fredagen den
13:e och allt.
Så jobbar vi med nyheter