Norrköpings Symfoniorkester
De Geerhallen Norrköping
Dirigent: Stefan Solyom
Solist: Annica de Val
Musik av: Lidholm, Nielsen, Stenhammar
Idel nordiska klanger fyllde De Geerhallen i torsdags kväll när nu konsertserierna börjar rulla igång på allvar. Och de nordiska klangerna var inte alldeles uråldriga heller utan skrivna förra århundradet. Fräscht tänkt!
Ingvar Lidholms "Kontakion" kommer inte till dig alldeles av sig självt men när man väl hittat in blir man omsluten, omskakad och uppväckt. Programkommentaren nämner att Kontakion kan ses som "en orkestral dödsmässa" och det är ju ingenting som bör gå omärkt förbi en lyssnare. Så inte heller denna kväll. Här anar vi en brutaliserad rit av tunga tankar om förgänglighet men även ljusa klanger mot det mörka. Som livet självt kan jag tänka. Utmärkt orkesterspel men även trimmade blåsar-soloinslag gjorde Kontaktion full rättvisa ur just detta dubbla perspektiv. Stefan Solyom lyfte fram och höll ihop.
Mer inhemskt blev det när orkesterns alternerande soloflöjtist Annica de Val spelade i Nielsens flöjtkonsert. Det är riktigt bra när man plockar solister ur de egna leden, vi vill gärna höra er i dessa sammanhang. De Val hittade direkt in i ett omedelbart spel utan krusiduller när hon varvade en romantisk touch med mer grovhugget tonspråk. Hon både utstrålade och förmedlade musikalisk integritet och hittade ofta mitt i prick när det gällde att balansera uttrycken. Med- och motrörelser i orkesterspelet lyfte fram och förstärkte flöjten och det var ett tight samspel i den slingrande ornamentiken mellan orkester och solist. Mitt i det allvarstyngda, ja nästan antydan till råhet hos musiken lyfter ändå flöjtisten fram det ljusa, smått lekfulla och fokuserar på klanglig balans och finlir.
Vidare i Stenhammars "Serenad F-dur" fick vi behagfulla, rena och klara klanger i en intelligent tolkning. Lätt på handen mejslar Solyom ut finesser och ger musiken en rondör som den mår väl av. Mitt i det nordiskt lyriska anar jag en touch av blåtoner, lite Gershwin över det hela. Den kryddan gillade jag och musiken djupnade mot den bakgrunden. Under kvällen slogs jag dessutom av vilken skicklig konsertmästare vi har i Andrej Power. Han gör någonting med avsluten i fraserna som liksom samlar ihop utan att stänga av. En fin kväll med SON helt enkelt!
