Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fransk tragedi i mästarklass

Foto: Vadim Ghirda

Kultur och Nöje2010-08-18 03:00
Stefan Andersson
Isabelle Hupperts mogna och breda register, och det skickligt utformade bildberättandet, är den främsta behållningen man har av det här antikoloniala dramat. Det säger ungefär samma saker som andra historier i samma stil, men allt konstfärdighet som Claire Denis fyllt filmen med gör att man frestas tala om en av årets bästa filmer. Ännu görs det film som åtminstone kommer i närheten av ordet konstverk. Ett fint exempel på Denis filmskapande, fast kanske inte hennes djärvast profilerade film. De har aldrig visats på bio i Sverige.Det handlar om en fransk kaffeodlerska som orsakar en familjetragedi när hon vägrar att överge sin mark någonstans i Afrika. Hon älskar sin late son, ett positivt drag, men mest är hon styvnackad, högmodig och blind för att det pågående inbördeskriget är ett allvarligt hot mot henne och andra hatade vita. Kanske har landet hon bor i varit en fransk koloni. Sympatisk är hon bara i kärleken till sin late tonårsson, som drivs till förtvivlan och plundrar huset tillsammans med barnsoldater.Isabelle Hupperts osentimentala, kantiga modersporträtt engagerar mer än hennes bild av en europeisk bakåtsträvares nederlag. Det blir mer av förutsägbar anklagelseakt. Men det finns en rikedom av fina nyanser i Isabelle Hupperts spel som gör det väl värt att se filmen för hennes skull.Mer sympatiska är hennes exmake och arbetare, som förnuftigt nog ger upp och flyr för livet. Rebellernas karismatiske ledare däremot ligger mest skadskjuten och gömd. Någon handlingskraftig hjälte i tredje världens frihetskamp blir han aldrig. Sådana enkla lösningar intresserar inte Denis.I stället provocerar hon genom att med stort artisteri berätta om en fängslande men oattraktiv människa, ungefär som i Madame Bovary. Hon gör det i bilder fyllda av trots och bitterhet, ångest och skräck, till störig musik för orgelharmonium av popgruppen tindersticks. Stämningen påminner om Bergmans Skammen (1968), en annan film om krig och undergång ur vardagsperspektiv. Och kaffeodlerskans själviskhet och kärlek till gården påminner slutligen på ett intressant, säkert oavsiktligt sätt, om Scarlett O´Hara i Borta med vinden.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje