Från stjärnstatus till förorten

Från filmstjärna i Teheran till svenska för invandrare i Sverige. Nu sitter Susan Taslimi på ett kafé i Stockholm och berättar om sin nya film. Men vägen hit var lång, och livet har tagit många vändningar.
I Teheran kunde främmande människor komma fram till Susan Taslimi på gatan för att visa sin beundran för henne. Hennes namn och ansikte var väl känt, hon valde roller och regissörer med omsorg. I flera år arbetade hon på stadsteatern i Teheran, fram till dess att hon 1984 fick sparken efter att ha kritiserat kulturpolitiken.
- Jag valde mina filmer noga. Efter revolutionen kom massor av dåliga filmer om krig, revolution och martyrer, rena hyllningar till krig. Som skådespelerska i länder som Iran får man en politisk position också. Det går inte att delta i filmer som går emot ens värderingar.

Bannlystes 
Till slut var Susan Taslimis namn bannlyst på de skådespelarlistor som kulturministeriet skulle godkänna inför varje inspelning. Regissörerna avråddes från att samarbeta med henne. Om hon någon gång fick en roll gick hela filmen i grått, hon fick inte bli för uttrycksfull.
- Det var jättejobbiga år och det är svårt för mig att tänka tillbaka. Kulturministeriet försökte ge mig råd och berätta hur jag skulle tänka.
När hon 1986 fick totalt arbetsförbud tvingades hon lämna landet och hamnade i Sverige.
- Jag landade på Arlanda i november. Dimman låg tät och sjöarna var frusna. Jag hade aldrig sett en frusen sjö, som man kan gå på, det såg magiskt ut.
Hela tiden var det självklart för henne att fortsätta skådespelarkarriären här i Sverige. Men svenska för invandrare och diversejobb tog flera år i anspråk. När hon till slut fick jobb, på Atelierteatern i Göteborg, var det inte som skådespelerska.
- Jag diskade, rev biljetter och dammsög. Samtidigt skrev jag på ett manus, men mitt språk var inte bra. Jag skrattar hur mycket som helst när jag läser det i dag.
Även om första försöket inte slog väl ut fortsatte Susan Taslimi skriva. Den film som hon nu håller på och klipper, "Hus i helvete", har premiär i höst och Susan står för såväl manus som regi. Arbetet för att få med sig finansiärer och produktionsbolag var massivt och hon liknar sig själv vid en bandspelare som kör med samma band hela tiden - till slut tröttnar man på låten.
- I Iran vet jag att det skulle gå hur lätt som helst. Mitt namn skulle ha räckt för att få finansiärer, alla kände till historien om mig. Här i Sverige är jag okänd.
Familjen som filmen kretsar kring bor i en förort, inget sägs om familjens ursprung, men den som kan sin persiska känner igen sig. När äldsta dottern, som spelas av Melinda Kinnaman, kommer hem från USA med nya levnadsvanor uppstår kaos. Inte minst pappan får svårt att hantera situationen. Susan Taslimi ser familjen som ett mikrokosmos, som kan berätta mycket om omvärlden.
- Det är egentligen min egen historia.

Vet vad hon vill
Susan Taslimi skriver redan på nästa manus. Skådespelarkarriären, som fick fart på Stadsteatern i Göteborg och Riksteatern, finns kvar, men det är ont om roller som passar henne. Åtminstone inom filmen.
- De filmerbjudanden jag har fått i Sverige har varit jättetråkiga, förutom ett av Reza Parsa. Tysta, svaga kvinnor som sitter och gråter. Så jag har tackat nej till mycket.
Man får visserligen pengar även för en sådan roll, men pengar tar slut och filmen finns ändå kvar, resonerar hon.
Är det lättare för dig att tacka nej på grund av den bakgrund du har?
- Ja, jag har referenser. Jag vet vad jag vill och inte vill. Det är viktigt för mig att behålla den positionen jag har nått. Bara för att jag inte får jobb i Sverige gör jag inte vad som helst.
Är det ett mål för dig att bli lika välkänd här i Sverige som i Iran?
- Själva kändisskapet är inte det. Men självklart är det ett mål för mig att komma in i den värld jag hade tillträde till då.

Susan Taslimi om...
...skratt: "Jag skrattar åt massor. I svåra och tragiska situationer, exempelvis under de svåra åren i Iran eller under en begravning. Människor som tar sig själv på stort allvar får mig att skratta högt."

...kaféer: "Jag älskar att sitta på ett kafé och tjuvlyssna och titta hur folk rör sig. Man hittar bra repliker också. Vanligt folk pratar fint, uttrycksfullt och livligt. Det är en stor hobby."

...lycka: "Jag roar mig med barnsliga saker. Jag blir lycklig av att ta en kopp kaffe med en vän, eller att lyssna på en rolig historia. Lyckan har aldrig varit långt borta i mitt liv, inte under jobbiga perioder heller."

...mat: "Det tycker jag mycket om, både att äta och laga, jag gör persisk, asiatisk, italiensk och svensk mat. Det enda jag inte kan är japanskt. Jag slappnar av i köket och det dyker ofta upp lösningar på problem."

...rollen framför kameran: "Jag har inte gett upp skådespeleriet. Det skrivs bara inte bra kvinnliga roller som stämmer med mina förutsättningar."

Information till våra läsare

Från stjärnstatus till förorten

I Iran skulle Susan Taslimis stjärnglans som aktris finansiera en långfilm på nolltid. I Sverige fick hon berätta om sig själv och bevisa vad hon kunde om och om igen.- Det är påfrestande och tar mycket kraft. Till slut tröttnar man på sin egen historia.Men nu har filmen blivit verklighet.