Från catwalken till Elsas hus
Isabell Sollman var 14 år när hon hamnade i Paris och började jobba som fotomodell. Det var sommarjobb då, ett par år, sedan, efter gymnasiet, full karriär in i branschen. Det blev en tid hon inte har velat prata om. Hon hoppade av efter sex år och började skådespelarutbildning. Så småningom och nästan som en "bieffekt" kom hon att börja berätta om sitt liv.
...och jag var absolut inte kär i Robban i 6:an! Absolut inte. Och förresten gillade han bara fotboll. Fast han kunde vara gullig... Ovan, i soffan, berättar skådespelerskan Isabell Sollman att det har betytt mycket för henne att få berätta om sin tid som alldeles för ung i Paris modevärld. Foto: Anita Kjellberg
Foto:
Men i samtal med regissören och manusförfattaren Paula Stenström och en teatergrupp som heter Lumor, kom hon fram till att hennes historia var värd att berätta. Även om den här tiden gav henne erfarenheten hon gärna skulle vilja vara utan.
Det blev ändå en egen pjäs, Jag var en beauty. En skriven pjäs, alltså är inte allting alldeles sant. I ärlighetens namn. För tydlighetens skull krävs en dramatiserad bearbetning.
Just idag är det premiär på Ung Scen Öst, Elsas hus i Linköping.
Det handlar om tvånget att vara vacker. Om hur det börjar tidigt i skolan. Hur viktigt det är att lukta gott eller inte alls. Isabell luktade skit, hon kom från bonnalandet som dom sa i Skåne. Så utan inskolning in i vuxenvärlden, och inte vilken vuxenvärld som helst.
Ännu en pjäs om att hålla käften och vara söt?
Kanske inte, här har en livshistoria vuxit fram från en som har hunnit få lite distans till vad som hände.
- Det var ju märkvärdigt att vara så ung och ha ett yrke och så tjänade man pengar. Såklart att många fastnar där, säger Isabell som nu spelar sin egen roll.
- Men jag har träffat många efteråt som varit avundsjuka på mig för att jag lyckades hoppa av den där karriären. Det var inte enkelt och för mig har det också haft en terapeutisk betydelse att arbeta med den här texten.
Nu spelas pjäsen i 44 korta scener med 15 olika karaktärer. Isabell gör lla roller, ensam på scenen. Hon är barn på landet, hon blir modell i världen och det finns en romantiserande version men tillsammans blir det en dramadokumentär.
Jag var en Beuaty hade urpremiär i Stockholm för ett drygt år sedan. Nu ges den i tolv föreställningar för i första hand högstadiet och gymnasieungdomar.
- Jag har fått många reaktioner på pjäsen, säger Isabell, folk säger att ämnet är mer aktuellt än någonsin. Jag känner att jag berättar vad som hände, om vägen från objekt till subjekt helt enkelt. Men det går att berätta så folk tycker det är roligt också.
För Ung Scen Öst som har uppdraget som nationell scen för den unga teatern, ingår att ha något gästspel under säsongen. Något som handlar om ytans tyranni kan tänkas vara ligga nära publiken idag.
Så jobbar vi med nyheter