Framtiden är nu
David Sandberg
Foto:
Den 29 augusti 1997 ödelades stora delar av Jorden av kärnvapen, utlösta av superdatorn Skynet i "Terminator"-filmerna. För fyra år sedan, 2001, gjorde en annan dator, Hal, revolt mot sina skapare i Kubricks rymdodyssé.
Okej, det handlar om filmer och böcker. Men ni fattar, va? Vi lever i framtiden. 2005. Redan vid millennieskiftet kändes det. En tvåa och sen bara en massa nollor. Detta var inte ett årtal - detta var science fiction.
Och sedan några månader är det - som alla utom kristdemokraterna vet - 2005. AD two thousand motherfucking five. Det märks inte bara i almanackan att vi sedan länge lämnat det gamla sunkiga 1900-talet bakom oss och sparkat upp dörren till framtiden. Ibland känner jag mig som någons åldrande farfar, som blir helt chockad över alla nymodigheter. Men det är ju ärligt talat helt sjukt vad verklighetens motsvarigheter till Oppfinnar-Jocke hittar på.
MP3-spelare! Jag tror inte att ni fattar hur sinnesrubbad denna uppfinning egentligen är. I en dosa liten som ett ciggpaket får man plats med typ tusen skivor.
Ännu mer rubbat blir det förstås om man betänker att man kan fixa alla tusen skivor utan att betala. Bara att tanka hem. Tar några minuter per album med ett anständigt bredband. För bara tio år sedan skulle det låta som en riktig risig artikel i tidningen En Ding Ding Värld.
Fler bevis för att vi lever i en framtidsvärld:
På rockkonserter är de vajande tändarna ersatta av telefoner som besökarna använder för att videofilma bandet med. Filmande telefoner, normalt eller? Vi kan flyga till i stort sett valfri europeisk storstad - för samma kostnad som att ta tåget till Stockholm. Tåget vars tidtabell vi ju för övrigt får reda på genom att ringa till SJ och prata med en robot.
Och - på något makabert sätt mest imponerande av allting - sedan rätt länge finns tekniken att genom några enkla knapptryckningar på rätt instrumentpanel i Det Hemliga Atombombsrummet spränga hela jävla världen i luften.
Tryck på den röda knappen, bara. Slå in en fyrsiffrig PIN-kod. Ett hest larm börjar tjuta, en digital klocka tickar neråt på en skärm: 5:00, 4:59, 4:58&
Och fem minuter senare är vi tillbaka i stenåldern.
Så jobbar vi med nyheter