Fräckt och ironiskt

Richard Gere har en av sina bästa roller som utbränd, sörjande, sanningssägande krigsreporter i filmen, som väcker minnen av Danis Tanovics No Man´s Land. De färgstarka bilderna är skenbart vackra men egentligen fulla av hot, fasor, förfall och obehag. Journalisterna, som snart förväxlas med CIA-mördare, drivs av både hög hittelön och egna behov av hämnd och yrkesframgång. De möter larviga byråkrater, groteska och slipade bödlar och maffiatyper fram till slutet, fyllt av oväntat fräck, ironisk kritik av amerikanska ingrepp i Europas politik och av en sårad idealism, som är klangbotten i mycken satir, exempelvis i välkända liknande filmer som Moment 22 (1970) och M.A.S.H (1970). De filmerna, och Tanovics, har en artistisk storhet och egenart som saknas i Shepards film; den är ändå ett välfungerande bidrag, med fin blick för östeuropeiska miljöer, till en välkänd antikrigssatirisk tradition som producerar sig i alla medier.

Information till våra läsare

Fräckt och ironiskt

Tre journalister söker en serbisk krigsförbrytare i den här välspelade satiren som spyr galla över krigets vidrighet, medias falskhet, storpolitisk kohandel och mänsklig torftighet i allmänhet.