Förtrollat och färgstarkt

Coraline, en flicka i elvaårsåldern, är nyinflyttad, ensam, uttråkad och försummad av sina föräldrar. Så hittar hon en magisk väg till en annan värld, exakt lik verkligheten. Där är föräldrarna kärleksfulla och uppmärksamma, allt är förtrollat och färgstarkt och verkar bättre än hemma. Men liksom Alice i underlandet och Chihiro i Spirited Away inser Coraline snart att den magiska världen är riskfylld och farlig. Hennes nya mor visar sig vara en förfärlig styvmorsfigur i typisk sagostil. I utbyte mot moderskärlek kräver hon evig lojalitet, och drar sig inte för att kidnappa Coralines föräldrar. Några grannar och en talande svart katt ger henne hjälp, råd och övernaturliga hjälpmedel för att klara sig ur knipan. Som många riktiga sagor handlar det om att lära sig se skillnad på gott och ont, att välja bort frestelser och uppskatta livet hemmavid. Så blir man redo att bli vuxen. Selick berättar med skräck, karikatyr och humor, ibland sjuk och fräck. Ett och annat skämt tar upp onödigt stor plats i handlingen. De blir roande självändamål. Väldigt bra inslag, främst porträtten av barnen och föräldrarna, blandas med mindre bra. Några rena imitationer av de originella snilleblixtarna i japanen Miyazakis tecknade filmer blir lite av en besvikelse. Filmens förlaga är skriven av Neil Gaiman, erkänd fantasyförfattare. Tidigare har Selick filmat historier av Tim Burton och Roald Dahl. Som många andra regissörer är han bra på att göra fängslande bilder av andras idéer. Gott nog, fast det blir svårt att se vad Selick själv bidrar med.

Information till våra läsare

Förtrollat och färgstarkt

Vuxna och äldre barn, som är filmvana och inte lättskrämda, har störst utbyte av den här fantasiladdade, tekniskt lysande dockfilmen. Henry Selick, som gjorde Nightmare Before Christmas, visar sig än en gång vara den svartkomiska, groteska och tänkvärda sagans mästare.