Inte blev det bättre av att retstickan till storebror kallade honom bäbis hela tiden. Jag vill inte vara liten säger 6-åringen.
Det spelar förstås ingen som helst roll att jag förklarar att när han kommer upp i 30-40-årsåldern,
DÅ, då kommer hans storebröder att vara avundsjuka för att han är yngre är vad de är.
Det är väl märkligt det där. När jag var liten ville jag också hela tiden vara äldre. Jag ljög om min ålder för att verkare lite mognare, för att komma in på discot eller den barnförbjudna filmen. Jag var bara intresserad av killar som var minst tre år äldre, dom jämngamla var ju SÅ barnsliga. Jag sminkade mig i evigheter med förhoppningen att trolla fram några år till i ansiktet. Och tänk, det där upprepas fortfarande generation efter generation. Men sen, nånstans på vägen så händer det nåt. En dag vill de flesta plötsligt vara yngre än de egentligen är. Fast så är det ärligt talat inte för mig. Det var först efter 30 som livet blev riktigt roligt. Det handlar säkert om att hitta sig själv och allt det där. Och att saker och ting blir mindre kravfyllda med åren.
Men jag tycker fortfarande vid 44 års ålder att livet bara blir bättre och bättre. Jag blir så himla trött och ledsen på alla som förfasar sig över sin ålder. Som inte vill säga hur gamla dom är utan måste kalla sig plusare, 30+, 40+, 50+. . .Varför då?
Vad är vi egentligen rädda för att visa? Varför är vi inte bara glada för de nya år vi får liksom? Och den erfarenhet det för med sig att faktiskt få leva. Jag förstår det inte. Därför var det så skönt att höra svärmors tal till svärfar när han nyss fyllde 70.
Hon sa att de båda två tycker livet är så fantastiskt vid 70, att de verkligen trivs och nu har tid att njuta av det. Och det blir bara bättre sa hon. Det lät så befriande. Så underbart att de ser framåt och inte bakåt!
Annars handlar det ju mest om hur vi ska undvika åldrandet och fixa till utseendet från rynkor och låtsas att vi för alltid är 25 år. Jag blir sorgsen och upprörd över det. Det normala borde vara att glädjas över varje nytt år som vi får.
Att vara tacksam så länge vi får dela livet med nära och kära.
Så hörni, korka upp champagnen och skicka iväg fyrverkerierna med nyårslöftet att välkomna ytterligare ett år!
GOTT NYTT ÅR!