CajsaStina är dotter till Fred Åkerström, en av de främsta vissångarna i den svenska musikaliska guldåldern under 1960- och 70- talen. Här vänder hon sig direkt till sin döde far "för att försöka återskapa något av det försonande samtal pappa och jag aldrig fick i levande livet".Vi får alltså möta Fred Åkerström så som hans dotter såg honom. Hon bodde ibland hos sin mamma och ibland hos Fred. Med honom släpades hon runt på turnéer, krogar och demonstrationer. Under en period var Den Gyldene Freden deras andra hem. Där kunde man lyssna till Vilhelm Moberg och Evert Taube, båda gamla och halvdöva, när de skrek till varann om Akademin där de inte blivit invalda.Servitrisen Maj blev CajsaStinas vän och gav henne glass och vaniljrån medan gubbarna satt och söp.När en trubadur hade släppt en skiva skulle den kommenteras av kollegerna. Då samlades de, Bernt Staf, Cornelis, Pierre Ström, Lasse Berghagen, Bengt Sändh och andra, som lilla CajsaStina tidigt lärde känna.Under Vietnamkriget var Fred KFMLr:are och gick i täten i demonstrationstågen med knuten näve mot USA-ambassaden. Under sin rödaste period flyttade Fred till Göteborg till en rivningskåk utan dusch och badkar. Där pryddes väggarna av Lenin, Mao, Stalin och Trotskij. Någon TV fanns inte - och inte heller leksaker som var kommersiell dynga. CajsaStina hade inget att göra medan Fred satt och knattrade på skrivmaskinen eller bytte strängar på gitarren eller repeterade inför nästa spelning.CajsaStina skriver till sin döde far: Du sjöng inte din vanliga repertoar utan "Sådan är kapitalismen" och "Svarta tupp". Jag stod utanför Systemet och pep "Köp Proletären" och skramlade med en insamlingsbössa. Du söp mycket och blev högstämd, aggressiv eller sentimental.Bland faderns papper hittar hon en otäck berättelse med rubriken Ris à la Malta, Där Fred beskriver hur hans far sadistiskt tvingar i honom mat och roar sig med att plåga sonen. Och CajsaStina undrar om det var sådan ständig och fysisk och psykisk misshandel som ledde till Freds mentala blockeringar.Så småningom fick Fred roller på Stockholms stadsteater. CajsaStina kom att älska stämningen på teatern både bakom och framför scenen. Fred drack mycket mindre som skådis.När CajsaStina kom upp i övre tonåren fick hon problem på allvar. Nu skulle hon ha egen vilja och egna åsikter, vilket hon var helt ovan vid. De blev perioder av bulimi och anorexi. Fred var svår att nå. Han kunde sitta med blicken fästad lågt bort i fjärran, med läpparna hopknipna, avstängd för omgivningen, monumentalt ensam.Fred var socialist. Han ville inte sjunga Evert Taube som var av adligt ursprung. Och inte heller Dan Andersson med hans religiösa mystik. Allt andligt fick Fred att se rött.CajsaStina talar konsekvent direkt till sin far: Den 2 augusti 1985 dog du.En tid efter Freds bortgång började det pratas om hur han varit berusad på spelningar och kommit av sig, sluddrat obegripligheter och fått hjälpas av scenen.Vad Fred dog av framgår inte. När han hittades hade han legat död så länge att likmaskar föll från hans huvud.CajsaStina riktar en sista fråga till sin far: Älskade pappa - hur orkade du?Det här är en upprörande bok, och mycket ovanlig. Den porträtterar både CajsaStina, numera sångerska och låtskrivare, och Fred Åkerström, sångaren som vi vänstermänniskor gärna lyssnat på men hittills egentligen inte vetat mycket om.
