Förnyare genom fyra decennier

När Garciela Iturbide fick det prestigefulla Hasselbladspriset förra året var det för hennes förnyelse av dokumentärfotografiet "genom att åskådliggöra förhållandet mellan människa och natur, individ och kultur, det verkliga och det psykologiska". Drygt hundra bilder från fyra decennier visas och utställningen blir till en uppvisning och styrkedemonstration av en av vår tids mest inflytelserika latinamerikanska fotografer. Graciela Iturbide intresserar sig för kulturer, ritualer, vardagsliv och landskap. Framförallt är hon en bildberättare av rang, där budskapet och berättelsen sammanfattas i en enda, ofta mycket laddad, bild. Själv beskriver Iturbide sitt konstnärskap som "ett flygande med ögonen". Och hon är också besatt av fåglar. I den tematiskt hängda utställningen finns en särskild serie med fåglar. I Fåglar runt stolpen blir massverkan av en flock i snabb rörelse närmast till ett grafiskt mönster. Bilden Bortsprungla hundar är tagen i Indien och fåglarna som cirklar i skyn ger en ödesmättad stämning. I flera av hennes märkliga självportätt används fåglar eller andra djur i iscensättningen. Hon håller två fåglar för sina ögon, men de är inte längre flygdugliga, utan döda. Det är som konstnären placerar in sig i naturens obönhörliga kretslopp med död och förmultnelse. Men självporträtten pekar även på Iturbides fascination för riter, symboler och masker. När ansiktet är dolt, blir identiteten gåtfull, gäckande och oåtkomlig. Bilden med sina surrealistiska undertoner öppnas för tolkningar, men sluts bestämt mot betraktaren. Maskspelet blir hotfullt och skrämmande i foton av minotaurkvinnan med tjurhuvud, Dödsbruden och i den kända bilden av den tropiska medusakvinnan i Den heliga madonnan med leguanerna. Den senare är tagen 1979, när Iturbide fick i uppdrag av den berömde mexikanske konstnären Fransisco Toledo att fotografera Zapotekindianerna i Juchitán. Hon följde dem under sex års tid och under den tiden sägs hon ha utvecklat sin personliga stil, där hon arbetar dokumentärt men samtidigt söker efter det egna jaget. Bland Iturbides tidiga 70-talsprojekt finns även dokumentation av Seri-indianerna i Sonoraöknen, där märks den kraftfulla bilden av Änglakvinnan. I sin ena hand bär en modern bergsprängare som hon bytt till sig mot traditionellt hantverk. Iturbide arbetar främst i svartvitt, men hon har gjort en bildserie i färg från konstnärsparet Frida Kahlos och Diego Riveras hus i Coyoacán. Som enda fotograf fick Iturbide för några år sedan tillträde till ett par rum som hållits slutna i femtio år. Hon avböjde att dokumentera varje föremål med motiveringen att hon inte är någon studiofotograf. Istället gör hon en egen och stark tolkning av Frida Kahlos smärta. I unga år fick Frida Kahlo polio och efter en trafikolycka i de sena tonåren blev hon invalidiserad och fick kämpa mot värk och plågor. En avskalad, nedtonad och gripande bild ligger korsetten och kryckorna i badkaret med en affisch av Stalin. När utställningen visades på Hasselblad Center i Göteborg hängde bildsviten i ett separat rumför att förstärka effekten, men Arbetets museum väljer en annan strategi - för att locka in besökarna. Det är bara att glädjas åt att en utställning med en internationell mästerfotograf återigen visas i Norrköping. En så omfattande retrospektiv har inte ställts ut på Arbetets museum sedan den stora utställningen med bilder av Mary Ellen Mark för tio år sedan. Passa på att ta dig tid med den, för tid kräver Iturbides komplexa bilder. Den korta filmen där Graciela Iturbides intervjuas ger däremot en föredömligt lätt och snabb introduktion till hennes bildvärld.

Information till våra läsare

Förnyare genom fyra decennier

På Arbetets museum ges en generös presentation av den mexikanska stjärnfotografen Garciela Iturbide. Hennes säregna bildvärld har en överväldigande visuell kraft och är surrealistisk, skarpögd och gåtfull.