Förintelsen vållar ny debatt i USA

De tretton medverkande konstnärerna från åtta länder relaterar alla i sina verk till nazismens bildspråk och estetik. Och som så ofta när frågor om Förintelsen kommer på tal, gäller debatten främst vem som har rätt att tolka det som hände, hur man får tolka det och med vilka medel som tolkningarna får göras. Är det till exempel okej att spela med nazismens estetik? Går det att se skillnad på konst, gjord av nynazister, och konst av samtida konstnärer som använder populärkultur och politik som källor att ösa ur när de skapar sina verk?
- Jag skulle aldrig visa några nynazistiska verk. Det är mitt ansvar, säger utställningskommissarien Norman L. Kleeblatt i en kommentar till tidningen The New York Times.

<b>"Tragisk bild"</b>
Intervjun är gjord med anledning av att ansedda tidningar som The Wall Street Journal, Newsweek, The Daily News och - på allmän plats - även The New York Times, uttalat sig nedsättande om utställningen redan långt innan någon haft möjlighet att se verken som kommer att ställas ut. Till dem hör bland andra Piotr Uklanskis "The nazis", en installation med gamla filmbilder av Hollywoodstjärnor i rollerna som nazister, och Alan Schechners "Its the real thing - Self-portrait at Buchenwald".
På bilden höjer Schechner sitt glas med Diet coke mot utmärglade koncentrationslägerfångar. Ett hån?
- I själva verket är bilden mycket tragisk, säger Norman L. Kleeblatt till The New York Times.
- Schechner miste många av sina släktingar i koncentrationslägren. Han ville uppleva hur det var att befinna sig där. Bilden upphäver avståndet mellan dem, såväl i rum som i tid.
Piotr Uklanski angriper tidsaspekten ur en annan vinkel. Han hade en farfar som slogs för Tyskland under andra världskriget och har fått sin historieskrivning av Förintelsen genom amerikansk film, visad i polsk tv, när han växte upp på 1970-talet.

<b>Rätt plats?</b>
Norman L. Kleeblatt har medvetet valt uteslutande unga konstnärer, som inte själva har direkt erfarenhet av Förintelsen, till utställningen. Allt färre av dem som verkligen minns andra världskriget och dess offer lever i dag. Kleeblatt är nyfiken på hur det påverkat de ungas förhållningssätt till denna del av historien, och hur de förvärvar kunskap om den. Konsten som behandlar Förintelsen har på senare år också förskjutit fokus från att tidigare uteslutande ha utgått från offren, till att numera även inkludera förövarna. En trend som gällt såväl bildkonst som litteratur och film.
Sista ordet är ännu inte sagt i debatten om huruvida det är rätt att visa konst som kräver så mycket inläsning och engagemang av betraktaren för att sammanhangen ska framgå, och om Judiska museet verkligen är rätt plats för den här typen av utställningar.
Norman L. Kleeblatt, som tidigare sammanställt likaledes kontroversiella "För judisk: utmaning av traditionell identitet" ("Too jewish: challenging traditional identities") och "Dreyfus-affären: konst, sanning och rättvisa" ("The Dreyfus affair: art, truth and justice"), har aldrig tvivlat att just Judiska museet är rätt plats att ställa de svåraste frågorna om judisk identitet.

Information till våra läsare

Förintelsen vållar ny debatt i USA

Den 17 mars öppnar utställningen "Mirroring evil: nazi imagery/recent art", på Judiska museet i New York. Redan nu tros den bli lika skandalomsusad som "Sensation" - utställningen som New Yorks dåvarande borgmästare Rudolph W. Giuliani av moraliska skäl försökte stoppa för tre år sedan.