Förebådar Storm över Frankrike
IRÈNE NÉMIROVSKY Balen Höstflugorna Översättn: Dagmar Olsson Albert Bonniers
Forest Whitaker som den skottlandsförälskade ugandiske diktatorn Idi Amin. Bakom honom James McAvoy som spelar läkaren Nicholas Garrigan. Foto: Fox
Foto:
En ny bok
Efter Storm över Frankrike som gjorde den sedan 60 år döda författaren Iréne Némirovsky berömd på nytt, har två kortromaner av henne givits ut i en volym, Balen. Det är ena titeln, den andra heter Höstflugorna och även tillsammans har det blivit en liten enkel, behändig bok. Det visar också upp en yngre författarinna som med lite ungdomlig hetta avslöjar sin skrivlust, hon vill så väldigt gärna berätta, kanske till och med göra karriär. Hon visar att hon har förmågan och att hon själv har studerat sina föregångare i branschen. Man tänker på Tjechov, Dostojevskij är ofrånkomlig, men hon har säkert fler källor. Némirovsky skrev de här historierna som kanske hellre skulle kallas noveller, åren 1930 och 1931.
Hon skalar av historien allt som kan vara onödigt, hon beskriver skarpt scenerna där i Balen den unga Antoinette i trots och hat ställer till det på ett ödesdigert sätt för sina kanske helt omöjliga föräldrar - eller är det de skoningslösa tonårsögonen som dömer. Här är svart svart och vitt vitt och man förstår den här hämndängeln som genom en impuls förstör livet för sina dagars upphov.
Skarpt! Elakt.
Själva knutpunkten är en aning tveksam här. Om man bjuder 200 personer på präktig bal och ingen svarar - räknar man bara med att alla ska komma då? Det är en förutsättning man så att säga får köpa.
I Höstflugorna är vi på det ryska godset i skuggan av - eller mitt uppe i - revolutionen. Nog vet babusjka (lilla dadda, Tatjana Ivanovna) vad som händer, men hon ser bara revolutionens fasor, hur kan hon annat? Hennes herrar är hennes uppgift.Trogen sin familj - ååh, de små barnen, hon minns ju alla i alla tider, alla har hon ammat, närt, fostrat, sörjt för - är hon den sista att lämna, men då har katastrofen skett. Allt får vi veta genom henne, familjemedlemmarna är mer karikatyrer. Familjen samlas snart i Paris, i nytt liv och sannerligen i andra omständigheter, men vad som än händer är babusjka där. Tills hon försvinner i dimmorna.
Det är så insiktsfullt, det har kanske skildrats förr, men den unga Némirovsky kan skriva så att man känner att det handlar om den mest självklara kärleken, den gamla kvinnan är navet i den här familjen; vad ska de ta sig till utan henne?
Man känner sorg och oro när man läst färdigt. Visst är sånt konstigt.
Storm över Frankrike är ändå den här författarens mogna bok. De här berättelserna kan läsas som välarbetade lärostycken.
Irène Némirovsky dog i Auschwitz 1944.
Så jobbar vi med nyheter