Förälskad i Harriet
Harriet Andersson - Samtal med Jan Lumholdt Alfabeta
Harriet Andersson idag. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Foto:
En ny bok
När "Sommaren med Monika" kom blev alla förälskade i Harriet Andersson. Den där hårdkokta bruden i sin urringade jumper som så obekymrat tycktes ta för sig av livet. En ung kvinna som förebådade det moderna, ett annat samhälle, en annan kvinnoroll.
Det är fortfarande lätt att bli förälskad i Harriet Andersson. Man behöver bara läsa intervjuboken där hon berättar för författaren Jan Lumholdt, och oss andra.
I själva verket en självbiografi, även om huvudpersonen lagt över skrivandet på en partner. En mycket påläst och inkännande partner för övrigt.
Han vet vad han vill och är noga förberedd. Det som gör läsupplevelsen med den här boken är ändå Harriet Anderssons flödande personlighet.
När intervjuaren vill ställa frågor om "Gycklarnas Afton" och berättar att han på morgonen sett om filmen utbrister hon:
- Å Herre Jesus! Att börja dagen med "Gycklarnas Afton" !
För den som är lite intresserad av film så är det här en guldgruva. Här är det förstahandsinformation om vad som hände vid Bergman-inspelningarna.
Alltid slagfärdigt och osentimentalt. Någon överdriven respekt visar hon inte för Ingmar Bergman. En tyrann till regissör, som visserligen ofta får till bra filmer.
Deras förhållande talar hon också ut om, utan att tyckas hålla inne med något. Det gör hon för övrigt inte om de andra karlarna heller. Och de har inte varit så få, det hymlar hon inte om. Gunnar Hellström som misshandlade henne. Och som ville ha tillbaka smyckena hon fått i gåva under förhållandet.
När hon sedan läser att han gett Janni Spies så fina smycken när han uppvaktade henne tänker hon att det nog är samma juveler som återanvänds.
Polanski la näsan mellan hennes bröst. Hon noterar att det var en stor näsa. En man beskrivs med särskild ömhet: Jörn Donner. Med en image av burdus vildkatt i Sverige. Men en verklig gentleman som försvarade sin kvinna mot nedlåtande författare och som hon reste världen runt med och hade kul. En angenäm resa är det onekligen också att läsa Harriet Andersson.
Så jobbar vi med nyheter