Jag var på bio i lördags och såg ?Django Unchained? regisserad av Quentin Tarantino. Det är en riktigt bra film, varken publiken eller recensenter överlag har fel. Men, det är för mycket våld. Vad händer när man gör ett sådant påstående om Tarantino-filmer? Jo, många anser det vara oskälig och onödig kritik. En hel del kan skratta och vifta bort det med att det är ett skrattretande påstående. För så här är Quentin Tarantino och det får man bara acceptera. Filmen slutade i en komplett hejdlös våldsorgie med sprutande blod åt alla möjliga håll. Tonårskillen bredvid mig utbrast ?det där är ju inte ens möjligt? vid ett tillfälle. Då har våldet blivit avancerat om till och med huvudmålgruppen reagerar.
Frågan är, varför är våldet okej för att det är en viss regissör? I vanliga förfasas många över för mycket våld. Helt plötsligt kommer någon undan med det eftersom han i vanliga fall använder sig av det friskt. Om Hannes Holm hade gjort ?Django Unchained? hade våldet helt klart varit en diskuterad fråga. Förresten så gör inte Hannes Holm sådana filmer, för han gör ?Sune i Grekland?. Holms kvalitet på filmer är dock en helt annan fråga.
Samma tendens finns överallt i livet. Lillebrorsan får göra saker som storasyster inte får för att ?han är sån?. Den galna chefen tolereras för att hen alltid varit så medan den som försöker vara mer lyhörd granskas in i varje detalj. En vanlig person som tar droger blir ämne för diskussion och krissamtal, Amy Winehouse gjorde inget förutom att ta illegala substanser samtidigt som de flesta skrattade åt hennes skrik på hjälp i former av låtar.
Därför säger jag nu att det faktiskt var alldeles för mycket våld i ?Django Unchained?. Känslan var att Tarantino avsiktligt gjort sitt yttersta för att packa sin berättelse med så mycket våld och blod som det bara gick. Som vanligt i en Quentin Tarantino-film blir tittaren avtrubbad efter ett tag. Det fanns dock lite våld som kändes mer befogad och det var våldet mot slavarna. Där handlade det inte om sprutande blod utan autentiska bilder av slavar som piskas, slavar som jagas, slavar som får vilda hundar på sig. Som tittare kunde jag inte skyla mig ifrån det våldet och tyckte heller inte att det var för mycket.
Men att sedan krydda stora delar av filmen med overkliga våldsscener?ja jag tycker vi ska diskutera det ialla fall. Tarantino är så pass populär att filmen kommer att ses vitt och brett. Då är det befogat att diskutera våld som underhållning. För våld är inte underhållning när det sker i verkligheten. Våld på film behöver ha ett större syfte än att det ser coolt ut eller ger upphov till skratt. Speciellt i en film som så seriöst diskuterar ett ohyggligt förtryck som slavar fick genomlida.
Setareh Yousefi
