Flytande guld blir svart järn

Det är bilder med guld och glitter.
Fast det är eld och glödande gjutmassa. Så vackert.
Fast egentligen handlar det om ett gammalt gjuteri och miljön är precis så sliten och murrig och ruggig som man skulle föreställa sig. Fast det gnistrar som stjärnfall på flera håll.
Men utställningen talar om kärlek. K = kärlek heter den.
Massor av unga och säkert många andra också har ett förhållande till de lock till gatubrunnar som man ska se upp när man trampar på. De flesta står det Tierp på. Men också en bokstav. K är lika med kärlek. A är hat, avund, avslutad kärlek. För att bli av med den onda magin ska någon knacka en på axeln tre gånger.
Så är det.
Annars betyder det Avlopp eller Kloak, men det räcker att berörda jobbare vet.
Järnskrot visas som en del av arbetsmaterialet, koppling görs till våra dagliga iakttagelser, några av oss kanske aldrig ser de där brunnarna, det är sånt som bara finns.
Arbetets museum öppnar nu en fotoutställning av Björn Ullhagen, också han från Tierp. Sedan 1996 har han vandrat på järnbruket och dokumenterat med sin kamera.
Flaskor heter de formar man gjuter i, formar som har fin sand från Vänerns botten i sig. En film berättar om processen, stillbilderna lyfter fram människorna som ser kolossalt proffsiga ut, stadiga gubbar, förmodligen suveränt skickliga i sina uppgifter.
Bilderna har stadiga ramar av stålplåt liksom de porträtt på alla anställda som ramas in av det här grå som ser ut som järn.
Fotografen berättar om hur de här produkterna som kallas gatugods bara tillverkas på Tierps järnverk, det enda stället i Sverige och nu görs också smidesdelar till gatumöbler.
Järnbruket är alltid nedläggningshotat. Det har rötter från 1894, har expanderat, sålts, brunnit, gått i konkurs, restaurerats, gått från induktionsugnar, kupolugnar till moderna elugnar, men bilderna ser - möjligen bedrägligt - ut som om de kunde ha tagits närsomhelst i företagets historia. Idag heter ägarna Varnäskoncernen och det är bara 17 man på golvet.
I intervjuerna säger en man om frågan om kvinnliga gjuteriarbetare:
"Vi har ju provat det då, det hände inte mycket. Det var det att en del sprang och stod lite mer bland dom kvinnorna sådär och tjafsade och sådär".
Mäns värld.