"Florina prövar läsarens tålamod"

Florina får inte ha samlag, då förlorar hon arvet. "Nu börjar ett kammarspel fyllt av våld och erotik, förförelse och underkastelse", lovar förlaget. Och sannerligen - det är prat om kuksugning och rövknull sida upp och sida ner, fast han aldrig fått tränga in.
Spännande, javisst. Men också vackert, eftersom Vázquez Días är en god författare. Det är värt allt lidande i denna jämmerdal att få uppleva kvinnokönets varma källa när det frivilligt öppnar sig... All min kraft gick åt till att hejda lusten att lyfta upp henne på bordet och knulla henne där bland faten med kalvbräss och mitt framför tantens minikameror...
Efter något hundratal sidor pornografi kommer författaren fram till sociala funderingar: De svenska feministerna har lyckats få igenom en lag som förvandlar en aktningsvärd herre till brottsling om han bara köper en liten stunds sex av en slinka. Till vad har vi demokrati och fri handel om en sådan stalinistlag skulles spridas i Europa?
Men nere i Europa skulle kanske ändå en sådan lag göra nytta. Där kan han se småflickor mellan elva och fjorton år prostituera sig, förslavade, gonorrésmittade, hiv-positiva, försvarslösa - flickor från olika hörn av det gamla Sovjetunionen "som nu ingår i kapitalismens storartade demokrati".
På 1960-talet skrev Bengt Anderberg i förordet till novellsamlingen Kärlek att det erbarmliga surrogat för pornografi som står till buds i Sverige bör ersättas med kvalitetsvaror. Kanske är den här boken en sådan kvalitetsvara.
I katolska länder tycks det alltid locka att bryta den religiösa anständighetens tabun. I det sekulariserade Sverige har vi inte det behovet. Som novell hade Florina nog kunnat roa. Som roman utmanar den mitt tålamod.