Flickor och det stora grå
Ann Blom Yvonne Larsson Måleri Grafik Konstforum
Yvonne Larssons målning från Istanbul.
Foto:
Konst
Utsatta flickor och dallriga färgskyar.
Det finns en oro här, men inte så väldigt skrämmande. Det är i Ann Bloms målningar man funderar över den lilla flickan - ibland är de två - som kan var alldeles osynlig, mer som en aning i ljuset. Så träder hon fram i teckningar och i andra målningar, hon släpar på något, blir angripen av något, något sträcker sig efter henne. Känns det som.
Farligheten i situationerna är osäker, tanken går till Lena Cronqvists ensliga flicka, också för att de verkar ha sitt upphov i 40-50-talen, de små röda toppmössorna berättar om det. Ann Blom målar ändå inte alls samma erfarenheter som Cronqvist. Men här finns en tomhet kring barnet, eller barnen.
Det finns också de här abstrakta målningarna i lackfärg som har något av "happening" över sig, säkert utmärkta accenter i många miljöer.
Flickan och rosen är en sorglig kvartett, en berättelse från ljust och friskt till en allt mörkare och en mer upplöst "ros". Ändå samma flicka.
Det stora grå finns hos Yvonne Larsson som i några målningar tränger riktigt djupt in i färgen. Grått, mörkt, mörkare. Det är sobert, men det är faktiskt lätt att upptäcka att bilderna också pulserar. Att grå är många nyanser, att det finns mer färg att upptäcka, att den får fart på ett raffinerat sätt. Mitt i allt finns också alldeles överraskande cowboys som rider bort mot en rodnande solnedgång.
Yvonne Larsson har gjort en serie väggobjekt, bilder i screentryck med smält glas över och infogat i brutala betongramar. Det är mycket väsen, bilderna kommer lite i skymundan men stämningen är dov och leder vidare till en åldrad men vacker byggnad i Istanbul. Säker efter ett foto, nu utbjudet som ett bearbetat foto. Stämningsfullt.
Så jobbar vi med nyheter