Flickor i evig väntan
Under mörka kvällen av Ninna TersmanRegi: Åsa JohannissonI rollerna: Malin Lundgren & Lena MossegårdScen & kostym: Magnus MöllerstedtProduktion: Teater Komet/Ung scen Öst
Malin Lundgren och Lena Mossegård spelar flickor med fritidsaktiviteter och stressade föräldrar. FOTO: BENGT ALM
Foto:
Kanske fångar hon 8-10-åringars språk, säkert mycket av deras känslor. Det klingar av vuxenrepliker, de söker varandra men har inte bestämt sig från början för att bli vänner. Det blir trevande kontakter, de skryter lite, ger och tar tillbaka. Flickorna möts vid en fontän, Irma har ridit, Rakel har varit på klarinettlektionen. Båda har väldigt upptagna föräldrar. Det är nerv i texten, oro på scenen, flickorna ömsom blottar sina rädslor, ömsom är de lite taggiga. I några kioskfönster tänds ljuset emellanåt och bidrar så till det mystiska. Vad är det som händer därinne?
Mötesplatsen är en bild av stor tristess, alla känner säkert igen sig i den där väntan på ett urtråkigt ställe med flackt ljus, man är hungrig och lite ruggig och osäker på hur det ska sluta.
Men det är i mötet det händer och för mellanstadiebarnen ett lite trösterikt slut. Flickorna ska säkert ses igen, Rakel börjar sin vandring hemåt, hon hittar ju så det ska nog ordna sig, Irmas ridhjälm passar också när man hör mopedknatter, mammas kompis som ställer upp och hämtar ...
En kik in i flickvärlden där Malin Lundgren och Lena Mossegård har ett utmärkt träffande kroppsspråk och känsligt fungerande samspel.