Och mitt i alltihopa Tommi, storögd, lakonisk, sorgsen: "Hon kommer och går, hon lämnar oss snart igen".
Italienska "Allt om min pappa" har flera starka sidor, men dit hör inte den svenska titeln. För vi får snarare veta ingenting om min pappa, denna sköne gamäng som kan gå från spaghettikokande brumbjörn till örfilande Bergmanfar på ingen tid alls. Regisdebuterande Kim Rossi Stuart, en skäggig Tom Cruise, spelar sin egen huvudroll som en man helt definierad av sina handlingar men som väcker fler frågor än han besvarar. Vem är han? Vad tänker han? Varför skriker han så?
Flera andra bifigurer, som Tommis stumme klasskamrat, överklassfamiljen på övervåningen och den sexuellt utmanande storasystern, får aldrig heller något djup. När de gjort vad de ska skrivs de ut ur filmen och deras handlingar får inga konsekvenser.
Det som lever kvar av filmen är Tommis blick, hans försök att finna mening i tillvaron mellan mammans vandrarblod och pappans blod som ständigt hotar att koka över. Och så mamman, en patetiskt ömhetstörstande spillra som alla föräldrar kan känna igen; när hon svikit sina barn försöker hon kompensera genom överdrifter, hon virar in dem i en våt filt av skuldmedveten, hyperaktiv, kall kärlek.