Fjädrande, studsande, dansande - Olofsson
PIERRE OLOFSSON Dansande punkt Grafik, blandteknik, skulptur Norrköpings Konstmuseum 6 mars-16 maj
Pierre Olofssons schvung överfört till en ullmatta.
Foto:
För oss, i Norrköping nu, visas denne konstnärs verk som en hyllning, gå till Konstmuseet en trappa ner, vackert hängt och generöst presenterata. Här hör man rytmerna, ser de dansande, ser kören av fåglar, det rockande paret eller helt enkelt dessa fjädrande studsande former som man får lov att se som man vill.
Men det är lätt att göra en Flick Flack. En bakåtvolt, åtminstone bildligt. Man blir ju glad, åt fantasiflödet, åt färgskönheten, åt dynamiken, åt att man så lätt hittar sin favorit. Till och med känner igen något - som museets finurliga logotyp, Krumeluren, den som så generöst överlämnades i början av 90-talet.
Pierre Olofsson föddes 1921, lite östgötarötter hittar vi då hans farfar var målare och köpman i Motala. Men det blev Frankirke, Pierre föddes i Paris, 1921, hans far drog för evigt bort till Amerika. Av modern fick han sin känsla för musik.
Pierre studerade i Paris, men snart i Stockholm dit familjen flyttade, på Konsthögskolan träffade han de som tänkte som han om konsten, Bonniér, Rohde, Lage Lindell, Karl Axel Pehrson. De får vara med lite på ett hörn i den här utställningen. De hade X-et som lärare, och blev kallade 1947 års män av en kritiker; det var vid Olofssons genombrott på Ung Konst på Färg och Form. En gemensam erfarenhet var också upplevelsen av Picassos Guernica från -38. Kerstin Holmer på museet berättar om spåren mellan den målningen och Krumelur, om hur rummets växlar i djup i samma bild, om det som visar rörelse, om det svart/vita och hur man kan träna sitt öga där.
Om Pierre Olofsson som dog -96, brukar berättas att han "frågade färgen", att han lyssnade in sina färger och fann formerna och han experimenterade med olika tekniker. Olja använde han inte, men vax, tusch, gouache, han gör objekt i järn, i glas, skisser till offentliga utsmyckningar, de har blivit många genom åren, han var starkt knuten till industrin. Grafiken är rik.
Vi kan se Trudelutt, Dansande punkt, Vindhäxor, de fyra som är Engelska parken, allt i cirklar, ovaler, ellipser. Den trogne konkretisten, den så högst produktive konstnären, endast något hejdad av en infarkt i hjärtat. Men han forsatte måla.
Inte ens senare gör han något som stör intrycket av likfullhet, spontanitet, livsglädje.
Han är som en dansande punkt.
Så jobbar vi med nyheter