Final i Rockkarusellen
NORRKÖPINGRockkarusellens deltävlingar har pågått i tre långa månader. På fredag är det äntligen dags för den stora finalen på Kulturkammaren. Folkbladet har träffat de fem finalbanden.
När Koffy ska beskriva sin musik blir medlemmarna nästan osams.
- Melodisk powerpop, säger Henrik Engström.
- Nä, inte powerpop. Det låter som "Stronger" med Britney Spears, invänder Emil Rolander.
- Som en mix av Kent, Live och Creed, försöker Per Björkman.
Koffy föddes 1999 när Gustav, Emil och de andra gick i nian ville göra något kul ihop. De började spela tillsammans på Rambodals fritidsgård.
Till en början spelade Koffy mest covers, men nu har de övergått till eget material.
<B>? Bästa Rockkarusellminne:</B>
- Att spela på Rambodals fritidsgård. Det var mest folk där och det var en speciell känsla att återvända dit och spela live, säger Eric.
<B>? Sämsta Rockkarusellminne:</B>
- Spelningen på Slakthuset, där det var lite folk och taskigt ljud, säger Gustav.
- Men det har ändå mest varit positivt att vara med. Vi har fått massor av rutin. I början var vi stela som pinnar på scenen och nu är vi mer frispråkiga. Dessutom har vi har fått en del lovord och det känns bra, säger Henrik.
<B>Legionaires</B>
Smedbykillarna fann varandra genom fotbollen och började spela punk ihop. Så föddes Legionaires 1996.
I finalen ska de spela tre egna låtar och en cover. Johan Axelsson har skrivit låttexterna.
- Det är mest tankar om livet och mycket metaforer. Jag försöker att skriva tidlösa texter och undviker politik, säger Johan.
Legionaires spelar "melodisk metal", enligt bandmedlemmarna själva.
- Vi ställde upp i tävlingen för att få spelningar. Det är viktigt att synas och höras, säger Alexander Lindgren.
Trummisen Hampus Landin är inlånad från bandet Taiga, eftersom odinarie medlemmen Fredrik Eriksson är på semester i Thailand.
- Det känns skitnervöst. Jag har inte hunnit spela ihop med dem så mycket, säger Hampus.
På fredag hoppas de på en större publik än under deltävlingen i Söderköping, när nästan ingen kom för att lyssna.
- Men det var jäkligt kul, fast det var mer ett rep än spelning, säger Alexander.
<B>? Om chanserna i finalen:</B>
- Jag tror att alla i finalen har lika stor chans att vinna, säger Johan.
<B>? Motto i studion:</B>
Hellre tufft än bra.
<B>New Wave Stoner</B>
Alla fem i New Wave Stoner pluggar till civilingenjör på Campus Norrköping. De bildade bandet i augusti, trots att de har helt olika musiksmak. Mathias Carlsson gillar klubbmusik, Magnus Andersson lyssnar på dödsmetal, Max de Wilde diggar Hellacopters och Daniel Saidi och Calle Åbjörnsson är grungefrälsta.
- Vi spelar ny stoner. Stoner består av mycket instrumentala partier och har otroligt mycket tyngd, säger Magnus.
<B>? Bästa Rockkarusellminne:</B>
- Det måste vara spelningen på Tvätten i Blacka. Vilken entusiasm och varm stämning! skrattar Mathias.
<B>? Sämsta spelningsminne:</B>
- När skinnet på min virveltrumma gick sönder i första låten under en spelning på Bryggeriet i Motala. Till slut fastnade trumpinnen i trumman. Det var panik, säger Mathias.
Det visste ni inte om Legionaires: Iklädd handskar gör gitarristen Magnus armhävningar före varje spelning. Orsaken är att han har förfrusit sina fingrar under sin värnplikt och behöver värma upp sig ordentligt.
<B>Anguish</B>
Jens Roth i Anguish skriver låttexter om livet i Sörping.
- De handlar om skolan och dokusåpaaktiga fester där alla känner alla. Det är inte så mycket mer som händer. Samtidigt är det här ens hemstad. Vi har en sorts hatkärlek till Sörping, säger Jens.
Han planerar att ha på sig en cancanklänning på Rockkarusellfinalen. David Andersson kanske bär en blå klänning från Turkiet och Sven Olstorpe drar troligen på sig den lilla svarta.
- Vi spelade alltid i klänningar i början, berättar Sven.
Men Christoffer Carmdahl slopar klänning.
- Det funkar inte bakom trumsetet, skrattar han.
Klänningarna har aldrig hindrat dem från att röja på scenen. På en spelning på Borgsmoskolan hoppade David sönder scengolvet.
- Halva känslan i att spela är att röja. Och det bästa är när publiken står långt fram och skriker, dansar och hoppar, säger David. Har man ljuset i ögonen och publiken står långt bak så ser man bara ett tomt golv och det är tråkigt.
Rockbandet Anguish bildades hösten 1999 av två band som slogs ihop till ett. Till vardags går medlemmarna på Nyströmska skolan i Söderköping.
<B>? Varför ställer ni upp i Rockkarusellen?</B>
- Det är en kul grej, ett test på hur bra vi är, säger David.
- Att spela live är höjdpunken för oss. Att repa är ganska tråkigt, säger Jens. Vi är ganska lata och därför vore det perfekt för oss att vinna ett promopaket.
<B>? Vad har ni för framtidsdrömmar?</B>
- Vi siktar högt i smyg, säger Sven. Målet är att kunna livnära sig på musiken.
<B>Lime Scale</B>
- Vi kör vår egen stil och sneglar inte på andra eller på vad som är modernt. Det gäller att vara trygg i sig själv, säger Rickard Petrés.
Han var med och bildade Lime Scale för fyra år sedan med bland andra Patrick Sjöstedt. Bandets medlemmar har skiftat under årens lopp. Men bandet har bestått.
Bandmedlemmarna tycker absolut att det går att tävla i musik, men för egen del ser de mest Rockkarusellen som "en plojgrej". Den stora fördelen med tävlingen är att de får spela live, tycker de.
- Det är ett bra sätt att prova om låtarna håller, säger Rickard.
I finalen kommer de att försöka bjuda publiken på något extra, ett shownummer.
- Vi hoppas att många vi känner kommer och stödjer oss på fredag. Det skulle kännas skönt, säger Patrik.
Så jobbar vi med nyheter