Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Fina flickor skiter"

Rosor och violer, små fluffiga moln och ljusrosa hjärtan. På vissa går det direkt ut i blodet, vissa har tydligen partikelfilter. Det finns många bortförklaringar till att tjejer inte bajsar - men jag är ledsen, när ni läst klart det här så kommer ni vara införstådda med att fina flickor skiter - inte män.

Foto:

Kultur och Nöje2008-02-05 03:00
Vi hade inte varit tillsammans många veckor när jag kände att det var kris - jag behövde tömma, jag behövde björna - jag var tvungen att korsa "bajsgränsen" i vårat förhållande. Det är ju lätt att vara efterklok och såhär i efterhand hade jag med lite tänk kunnat avvärja situationen genom att exempelvis inte äta indisk mat - och så inte heller dricka alkohol dagen innan. Jag gjorde allt i min makt för att han skulle slippa höra den pågående sprutlackeringen av den stora vita porslinsguden - men i en lägenhet på 20 kvadratmeter var det inte det lättaste. Jag hade inte ens en tv jag kunde "råka" höja när jag styrde iväg mot toaletten med väggar gjorda av gips. Kranen fräste, jag sjöng och hostade lite diskret, toaletten var fylld med Lambi och till och med duschen var på. Allt detta förgäves då det trots detta ekade i hela lilla skyffet när jag släppte bomben. Bajsgränsen var ett minne blott.
Nu trodde jag
ju såklart att den glittriga stunden i vårat förhållande var över och att vardagen skulle ta över. Jag skulle inte längre behöva ligga vaken om nätterna och oroa mig att jag ska dra iväg en rökare så täcket fladdrar vid taknocken, inte behöva köpa en ny bal dasspapper en gång i veckan för att eko-skydda toaletten… jag trodde det var över. Jag kunde återgå till mitt normala bajsnödiga jag.
Hockeyspelaren har alltid
varit lite fisförnäm av sig. Han ägnar mer tid framför spegel än vad jag gör och när det nalkas fest är det jag som får stå och trampa vid ytterdörren och stressa honom. Ett, överlag, tvärtom-förhållande. Intet ont anades så insåg jag sakta men säkert att det bara var jag som korsat gränsen. Han gick fortfarande på toaletten när han skulle prutta och när han skulle dumpa gödsel gick han plötsligt till macken och skulle köpa tuggummi. Jag kände mig vilsen. Tänk om han är en sån där kille som inte klarar av att tjejen i fråga faktiskt har en fungerande kropp som i sin tur innebär att hon måste bajsa. Tänk om han är en av dom som tror att vi inte sitter och klämmer och stånkar, illröda i ansiktet - han kanske tror att vi puffar. Puffar ut rosa moln som luktar viol. Jag ventilerade mig till omgivningen och frågeställningen var om jag var onormal. Ska man inte bajsa? Ska jag anhålla om att få operera dit en stomipåse? Ska jag hålla mig tills han är utflugen? "Nej, Anna - du är bara norrlänning!" Jag spyr på karlar som förskönar oss tjejer. Som förväntar sig, innan dom ens träffat oss att vi ska vara på ett visst sätt. Vi rapar inte, vi skiter inte, vi pruttar inte, vi spyr aldrig och vi blir aldrig för fulla. Vi är en lite trofé som man kan visa upp när det behagar, någon som man plockar fram när man ska försköna sig själv. Men i och med dessa ord så vill jag slå ett slag för bajsnödiga kvinnor runt om i landet - min trofé är hockeyspelaren! Let the tables turn!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!