Med ny skiva i bagaget äntrade saxofonisten Cecilia Wennerström och hennes kvartett scenen i Crescendos konsertlokal. Ett drygt trettiotal tappra jazzsjälar hade slutit upp för att lyssna till en stunds samtida jazz.
Det började fint med en fantastiskt vacker ballad, Mirnya, vilket också är namnet på Cecilias katt! Jisses som katten spann. Tonen i tenorsaxen var mjuk, bärig och kelsjuk… precis som en katt. Det fortsatte lika inspirerat med Five Winds. En liten rytmisk figur startade i saxen och togs upp av Maria Kvist på pianot. Då bröt sig Cecilia loss och lät tenorsaxen sväva ut, allt medan Maria lät pianot tricksa med den lilla rytmiska figuren. Sedan kallade pianot samman och melodistämmorna var åter ense och samlade.
Lite enformigtMaria Kvist vid pianot var en trevlig och intressant bekantskap. Hon matchade väl Cecilias tenorsax. I Steve Kuhns ganska tuffa bebopinspirerade Chicken Feather fick vi höra henne sjunga. Efter pausen kändes Cecilias skalbaserade improvisationer lite fattiga och likformade. Tonfallet var detsamma långa stunder. Andra sets roligaste nummer var balladen Spring can really hung you up the most, som Maria Kvist hade ensamrätt på. Hennes sång förde tankarna till den amerikanska sångerskan och pianisten Blossom Dearie. Undrar bara vilket ansikte som är Marias ”riktiga”? Den här låten var ljusår från konsertens andra låtar, men likväl en av de bättre. ”Med beröm godkänt” för också hårt svängande Olympus Mons, där Cecilia verkligen släppte på handbromsen.
Fin inledningCrescendos vårsäsong fick en fin inledning med jazz ur ett kvinnligt perspektiv, något som går igen i flera av vårens konserter. Det bjuds bl a på kvinnlig dansk och svensk jazzsång, sångaren Georgie Fame och Sofie Hellborg och Amanda Sedgwicks altsaxar, samt motalatjejen Lisa Bodelius och hennes trombon.