Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Filmrecension

En italiensk familj på gränsen till sammanbrott  Harlekinen  Regi: Ferzan Ozpetek  I rollerna: Riccardo Scamarcio, Alessandro Preziosi, Ennio Fantastichini, Lunetta Savino.

Kultur och Nöje2010-08-30 03:00
I en traditionell välmående familj som driver ett pastaföretag bestämmer sig sonen Tommaso för att komma ut med sin homosexualitet på en middag med affärsbekanta. Det är planen. Syftet är att bli förskjuten och slippa ansvar för familjeföretaget. Men något händer under middagen, och Tommaso får aldrig förlösas till friheten. En oväntad förveckling slänger åskådaren av det tåg man trodde man satt på.Ett intressant drama bryter loss som blandas med en del fars, buskis och klichéer. För det mesta är det underhållande trots det. Förvånande ofta lyckas regissör Ozpetek hålla sig innanför gränsen över vad som anses för klyschigt. Men stundtals blir det för mycket. Mer drama, mindre komedi hade stärkt filmen.En del bitar är också lämnade delvis outforskade, till exempel den om Tommasos vän Alba. En karaktär vars funktion blir något diffus men filmen hade vunnit på att öppna upp den relationen mer.Annars innehåller ’sammanbrottet’ en hel del färgstarka karaktärer som en diabetessjuk, tolerant farmor och en längtande faster. Det, fotografin och alla komplikationer ger en distinkt italiensk känsla.Men, under den komiska ytan så är det en vacker förödelse vi får uppleva. Stolte familjefadern som får ett nervsammanbrott av oron över vad folk tycker. Modern som förvirrat försöker förstå men som fortfarande inte lyckats. Söner som vill annat med sina liv än pastafabriken men inte lyckas såra föräldrarna fullt ut. Det är som ett verkligt familjeöde, men komprimerat och buren av lättsamhet som maskerar smärtan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!