n Det börjar med salig familjeromantik. Döttrarna till Leena och Johan väcker dem på Lucia-morgonen. Alla kramas och pussas och mår dunderbra. Tills telefonen ringer och Leenas döende mamma vill få kontakt med henne. Det Leena mest av allt vill är att låtsas som om modern inte har ringt och återgå till sitt liv. Maken Johan tvingar däremot med henne ner till Skåne där Leenas mamma finns på sjukhuset.
Större delen av filmen utspelas i Leenas minnen av sin barndom. En barndom bland två alkoholiserade föräldrar framställda till absolut trovärdighet av regidebutanten Pernilla August. Dunkel, mörker och realism är huvudmelodin. Men, däremellan finns hopp. Föräldrarna vill lägga av med sina fatala svagheter. Även om de är missbrukande föräldrar så visas gott i dem. De vill sina barn väl. Bland de mest rörande scenerna är scenen där Leenas mamma ger henne merparten av en städlön så att hon kan köpa sig en riktig baddräkt. Det är så här man tänker sig det är att växa upp med missbrukande föräldrar, ett rent helvete men egentligen vill till och föräldrarna något annat. Komplexiteten ökar. Ångesten blir starkare. Det är svårare att hata en mor som uppenbarligen älskar sitt barn.
Nykterhetsrörelsen har fått en övertygande hjälpmedel i sin strävan att få svenskar att dricka mindre. Så brutalt ärlig är "Svinalängorna". Det är sannerligen överväldigande att se så mycket rå konflikt i svenska miljöer.
"Svinalängorna" är en väl sammanhållen film. Skådespelarna ligger alla på rätt våglängd med sina karaktärer. Pernilla August har gjort en strålande debutfilm.