Film
CLOSER****Harlekinen
Stjärnskottet Natalie Portman tar sin första mogenhetsexamen som aktris med ett öppet och nyanserat porträtt av en ung strippa, livsklok och med hög moral. Julia Roberts som känslomässigt desillusionerad konstfotograf visar verklig mognad som aktris med fina underdrifter och mänskligt trovärdigt spel i i god mening teatral stil.
Ingen av dem är naiv eller präktig. Ingen heller lika egoistiskt förföraraktig, och hetsigt svartsjuk, som männen i deras liv. En är vek romantiker som skriver dödsrunor, en är hudläkare med arbetarbakgrund, rättfram, oputsad, med samma behov av känslomässig intimitet som strippan. Båda är lagda för svärmeri och förförarskap som ingen av kvinnorna är. Efter varandra visas deras möten och avsked, ögonblick laddade av rå uppriktighet och lika rå falskhet och manipulation. Slutet ersätter tragedin i förlagan med befrielse och lyckorus. Det förtar inte mycket av styrkan i textens tragiska samlivssatir, och svär inte heller mot det som gått före.
Materialet passar perfekt för Mike Nichols, regiveteran med bakgrund i ståupparkomiken. Han knyter an till äktenskapstragedin i sin genombrottsfilm, "Vem är rädd för Virginia Woolf?" (1967), och gör sin bästa film sedan debuten och "Mandomsprovet". Kanske en liten triumf på ålderdomen, efter många år av likgiltiga filmer
och comebacken med TV-serien "Angels in America". En av årets bästa amerikanska filmer.
<span class=Ing><B>HIDE AND SEEK
**
Filmstaden</span></B>
Den här skräckfilmen om ett barns lidande i händerna på en mentalt otillförlitlig far härmar "The Shining" (1980), en av filmrysarnas få konstnärliga mästerverk. Gör man så får man räkna med att bli kallad ooriginell plagiatör. Även om man gör sitt bästa för att inte kalkera för hårt. Och dessutom ser seriöst på mänsklig ångest, väljer bort hipp ironi i "Scream"-filmernas stil och hyr överkvalificerat folk som Robert de Niro och fotosnillet Dariusz Wolski. Som med sitt öga för ljus, skugga och höstfärger i en stor villa, i en småstad i skogsmiljö, höjer bildberättelsen till åtminstone den vackrare vardagsvarans nivå. Fast bredvid nytänkandet i asiatisk filmskräck är detta totalt ointressant.
Men krav på originalitet är ett högt krav. Att vara god berättare i den eller den traditionen är inte heller fy skam. Särskilt inte om man begriper sig på de bästa förebilderna. En sån regissör är australiern John Polson, egentligen skådespelare. Han och hans team har gjort sitt bästa för att höja manusets blandning av "The Shining" och annat likt och olikt ur goda och usla skräckfilmer åtminstone till uthärdlig medelnivå.
Barnstjärnan Dakota Fanning bär hela filmen som flickan i lågstadieåldern, som oväntat får se sin mor död, tvingas bo isolerat med fadern och tvingas förlora fästet i sin egen verklighetsuppfattning. Och upplägget med att goda och onda roller visar sig vara ombytta är rätt bra gjort. Den s k oväntade upplösningen däremot är inte oväntad för någon konsument av filmskräck.
Så jobbar vi med nyheter