Film
ROYAL TENENBAUMS****Filmstaden
Royal Tenenbaums är en sensationellt bra, humorspäckad, inspirerat skriven och spelad tragikomisk familjemelodram som med underfundig humor skildrar skälmaktighet, lögner, utanförskap och hätskhet i en stor New York-familj. Wes Anderson etablerar sig som amerikansk films nye Woody Allen med sin film, där Gene Hackman gör sin bästa roll på åratal som lufsig levnadskonstnär, en sent vaknad syndare som kommer hem då hustrun just ska gifta om sig. Egendomligt nog har han lyckats gifta in sig i övre medlklassen trots att han inte passar in.
Han låtsas dödssjuk för att försonas med sina tre barn, alla f d underbarn, i dag disharmoniska 25-åringar. Sedan han avslöjats försöker han hjälpa adoptivdottern, en författarbegåvning med skrivkramp (Gwyneth Paltrow), med hennes hemliga förälskelse i styvbrodern, en livstrött tennismästare
(Luke Wilson). Ben Stiller (Meet the Parents) spelar den andre sonen, en hatisk änkling (Woody Allen-rollen). Owen Wilson briljerar som knarkande författare i cowboyhatt. Som vän i familjen är han en ung motsvarighet till Hackmans Royal Tenenbaum. Denne når efter lite hitochdit en sorts livsinsikt, men det blir hustrun och den bittre sonen som vinner mest på det. Själv dör han som godhjärtad slarver.
I miljön, typgalleriet med dess karaktärskomik och tonen av spexig och melankolisk familjekrönika liknar filmen Allens Hannah och hennes systrar, men filmen är full av egenart. Allen lägger sin beläsenhet i dialog och berättarröst; Anderson gör samma sak men låter också bilderna likna boksidor. En romanberättares utvikningar i tid och rum blir minutkort bildkomik. Rum, kostym och färg skapar form, atmosfär och stil.
Musik av Nico, Clash, Bob Dylan, Ramones, Rolling Stones och Velvet Underground skapar olika sorts suggestioner på samma sätt som Scorsese använder pop- och rockmusik. Manusets rikedom, originella bilder och egen komisk berättarton gör att filmen kan mäta sig Magnolia; inte i mänsklig dramatik, men i själva den expansiva och variationsrika berättarglädjen. En film värd att ge en solkväll.
Så jobbar vi med nyheter