Film
DAGEN JAG BLEV EN KVINNA* * *Bio Harlekinen
I Marziyeh Meshkinis film är det havet kring ön Kish som genomgående står för en frihet, som är svårvunnen i Iran.
En flickas nioårsdag innebär i filmen en sorts slut på barndomen. Svarta slöjan åker på och det blir förbud mot lek med pojkar. Flickans barnsliga frihet beskärs. Den sista timmen väntar hon på en lekkamrat, leker med en guldfisk i havet och ser två pojkar bygga en flotte. Den står för en frihet som hon berövas, men dessförinnan lever hon intensivt i nuet. Åskådaren får lägga samman mönstret och se de gamla kvinnorna instruera henne i traditionell livsstil.
De övriga episoderna är slagfärdiga satirer, den första tragisk, den andra absurt komisk, med udden mot manschauvinism och egoism. En gift kvinna tävlingscyklar längs stranden. Cyklandet är en sorts frihetsprojekt som liknar mytens Sisyfos som ständigt rullade sin sten. Bredvid henne rider make, familj, stammedlemmar och en mulla som vill tukta henne. Situationen slutar som den började, i stagnerad kamp mellan frihet och ordning.
På samma strand sitter en gammal kvinna som lagt arvpengarna på ett helt modernt hem. Hennes frihet är köpta prylars frihet. Hon använder dem som önskeuppfyllelse, medan barnen gör dem till lekplats. Humor i Jacques Tatis anda uppstår i skämtteckningsliknande bilder. Därefter seglar hon iväg med sina prylar på flottar ut i havet. Det är en sorts flykt ut i en privat, asocial frihet, med nioåringen och två cyklister som åskådare. Det ser pessimistiskt ut för friheten, men filmen är knappast pessimistisk; snarare stoiskt jämnmodig, klassiskt balanserad, skön för ögat.
Så jobbar vi med nyheter