Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

AMELIE FRÅN MONTMARTRE
*****
Harlekinen

Kultur och Nöje2002-01-16 00:00
En ungkarlsflicka i Paris sprider lycka i grannarnas liv och finner själv också.
"Amelie från Montmartre" är en charmig, burleskt rolig och oförutsägbar komedi, mästerligt gjord i fantasifull stil, om vägen till gemenskap och lycka. Jean-Pierre Jeunet har lämnat "Delicatessen" och andra svartkomiska grotesker i den högre skolan bakom sig och lyckats skildra godheten utan fel sorts sentimentalitet.

Lösningen är att skildra servitrisen Amelie som clowntyp, fast hon mest liknar en god fé, och låta hennes godhet vara som en harmonisk kontrast till de olyckliga människorna omkring henne. Audrey Tautous Amelie, som lever i en sorts latensålder, är en sorglustig typ, som Chaplin och Giulietta Masina i Fellinis "La Strada". Hon spelas med mycket små medel, nästan stum, storögd, mitt i ett överrikt fantasifullt bildberättande, rörligt som ett kalejdoskop och fyllt av godmodigt karikerade människor. Där är Amelies föräldrar, den rigide läkaren i sin änkomanstristess, en deprimerad hyresvärdinna, en inbillningssjuk kaféägarinna med sjukligt svartsjuk stamkund och en benskör konstnär som kopierar en målning; i den speglas Amelies historia.

Amelies liv får mening när hon upptäcker lyckan i att göra gott för andra. Hennes metoder blandar sabotage med originella konstnärliga metoder. Med trädgårdstomtar, videoklipp och brevcollage skapar hon en sorts berättelser som försonar några med livet; andras ensamhet bryts med situationskomiska medel. Lycka för egen del hittar hon hos en annan kreativ excentriker, en ung man som samlar på sönderrivna passfoton.

"Amelie från Montmartre" berättar en gammaldags saga om osjälviskhetens dygd med modern teknik, som gör filmbilden formbar som en målning. Det gyllene ljuset som ofta vilar över det romantiserade Paris föreställer sannolikt den evigt optimistiska Amelies sätt att se världen. Röntgenfoto, förvandlingar, udda perspektiv och annat gör verkligheten drömartad. Över allt härskar en berättare som vet allt, exakt och fantasifullt på en gång, och gör tokroliga utvikningar. Det breda registret tjänar en flödande fabuleringsförmåga, som erinrar om både ditt och datt men ändå lyckas vara helt originell.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!