Film
VANILLA SKY***Filmstaden
"Vanilla Sky" är en välgjord, ojämnt spelad melodram om förlorad lycka och kompensationsfantasier, i drömspelsstil med science fiction-inslag; John Tolls foto har vakendrömmens stegrade konturskärpa, som i en målning av Magritte. Titeln anspelar på verklighetsförnekelse och markerar när fantasiavsnittet börjar, medan "Open Your Eyes", den spanska filmförlagans namn, säger att intrigen går ut på att hjälten ska inse vikten av att ta tag i sitt liv här och nu.
Filmen utmanar smått med en lätt frånstötande hjälte som vi ska följa mot insikt och ödmjukhet. Tom Cruise spelar liksom i "Eyes Wide Shut" en lycklig tjusig karl som ställs inför konsekvenserna av sitt eget fantasiliv. Miljonären lever redan i verkligheten ett egotrippat skenliv, ironiskt illustrerat med en uppsjö av speglar, TV-skärmar, bioaffischer och virtual reality-tjänster. Det bryts när han möter sitt livs kärlek, Sofia (vishet), förlorar henne och blir ett offer för sin verklighetsflykt. När ansiktsskador berövar honom hans tjusiga yttre identitet glider han in i bitter förnekelse och måste bakom ansiktsprotesen finna sig själv och bryta en avancerad livslögn.
Cruise spelar återigen sin favoritroll, prestationsmänniskan som måste övervinna sig själv. Han faller ibland för dåligt melodramatiskt överspel men gör mest ett bra intryck. Cameron Crowe ger honom lika bra regi som i "Jerry Maguire", men ingen alls åt Penélope Cruz. Cameron Diaz porträtterar försmåddhet med brett register. Crowe är som i sin bästa film "Almost Famous" en gedigen berättare med sofistikerad popkonstnärlig läggning och smak för att använda rockmusik dramatiskt.
Hans film är liksom "A.I." och någon till en som förädlar de ofta omogna science fiction-filmen genom att ta upp motiv som erinrar om science fiction-författaren Philip K. Dicks science fiction-romaner. Lika konstnärligt djärvt är det inte här, men bra nog.
Så jobbar vi med nyheter