Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

DÅLIG UPPFOSTRAN
*****
Söderköpings Bio

Kultur och Nöje2004-12-11 06:00
Pedro Almodóvars nya film är ett mästerverk om två spanska pojkar, deras kärlek från barndomen i klosterskola på 1960-talet, hur de grymt skiljs åt, märkta av skoltiden, och hur deras förflutna hinner upp dem år 1980, då den ene har blivit filmregissör och den andre försöker leva som det känns rätt och bearbeta sina erfarenheter i filmmanusets form. Almodovar berättar med djupare mognad och mer förfinade uttryck än någonsin, med omkastad tidsföljd fast egentligen lika lättillgängligt och gripande som alltid. Liksom Allt om min mor och Tala med henne har den stor chans att bli en modern klassiker.

Den djupt tragiska berättelsen ger en god grund för Almodóvars skicklighet i att skildra människors livsstilar, bevekelsegrunder, lastbarhet och strävan efter rättvisa och harmoni. Det blir en rikt sammansatt berättelse om manlig kärlek, missbruk av kyrkans makt och skolbarns beroendeställning gentemot sina lärare, osjälviskhet, narkotikaberoende, könsbyten, rollspel, hämnd, brodermord och konsten som metod att komma tillrätta med livet.
Gael García Bernal gör storverk som den olycklige huvudpersonen som byter identitet ett par gånger, bland annat som aktör i filmen i filmen. Efter Din morsa också!, Fader Amaros synder och Dagbok från en motorcykel har vi här en av Europas mest begåvade nya stjärnskott.

Filmens minnesvärda konstfulla berättande vilar också på regissörens urstyva förmåga att väva ihop flera intriger, dåtid och nutid, ´verklighet´, teater och film i filmen. Det kan verka knepigt men är det inte om man följer med noga. Bland mycket annat handlar det om hur film, här en spansk såpopera från 1960-talet samt amerikanskt 1940-tal, och biobesök kan forma människor och bli en spegel för dem. Filmberättelser blir också ett sätt att meddela svårberättade saker; fast man får tänka på om det som sägs är tillförlitligt eller inte.

I Dålig uppfostran varierar Almodóvar sensationellt bra alla sina favoritidéer och stilmedel. En krånglig, känsloladdad intrig, livliga utspel, homosexualitet, rollspel, starka färger, filmisk självbespegling, symbolmättade kostymer, originella bilder och dramatiskt bruk av smäktande schlagers. Filmsången Moon River får nytt konstnärligt liv i en nyckelscen. Kostymer av Gaultier, foto José Luis Alcaines foto och musik av Alberto Iglesias bidrar på hög nivå till att Almodóvars vision fulländas.Kärt barn har många namn, heter det. Det gäller förstås kvinnor, flickor, damer, käringar osv. i all oändlighet. De sistnämnda "tar vi hand om" nästa gång, tillsammans med en del kvinnoords stilvärde.

Ordet fruntimmer har flera beröringspunkter med förra veckans "kamrat", dvs. en integrering av ord för lokal och dess utnyttjare. Intressantast är förstås i detta fall orddelen timmer. Snabbast kan dess betydelseresa skildras så här.

Av timmer bygger man rum, men i fornsvenskan, dvs. före år 1500, användes ordet timmer även som benämning på ett rum. Jämför tyskans Zimmer. Fruntimmer kallades alltså det rum där främst kvinnorna höll till. Av någon märklig anledning kom denna rumsbeteckning att "spilla över" på kvinnorna som vistades där.

Samma utveckling har det tyska Frauenzimmer undergått, och troligen har den s.k. lågtyskan (eller nordtyska dialekten som påminner om holländskan) främjat den svenska betydelseutvecklingen. Klart är att den tyska varianten Frauenzimmer numera har samma nedlåtande klang som vårt fruntimmer. Se dagens rubrik!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!