Film
MED KAMERAN SOM TRÖST, 2**Harlekinen
Knappast mycket till sin fördel, hur jag än vänder i minnet på de ironier och groteskerier han lagt in i de omväxlande dokumenterande och spelade avsnitten. Fast man kanske inte ska leta efter inspirerad gestaltning i gängse mening.
Vi får veta rätt mycket om alla skeden i hans liv. Som son till ärkekonservativ skånsk adel ger han intryck av ett ensamt, allvarligt barn. Som så ofta är det barnjungfrun som får mammarollen, modern själv utlämnas åt åskådaren som högfärdig, sjuklig och verklighetsfrånvänd. Kameran blir hans verktyg för att få grepp om omvärlden och att uttrycka sig, ge form åt skapelser. Som penna eller pensel för andra konstnärer.
Som vuxen ansluter han sig till olika trender som präglat tiden från 1950-tal till 2000-tal. Han producerar kvalitet och strunt i olika medier ända tills han känner behovet av återblick och summering, för att förstå och försonas med sitt liv. Konstfullt blandas fotografier, spelscener, egna filmer och kommentarer.
Memoarens subjektivitet blandas med en sorts satirisk utredning om människosläktets tänkande. Här uppträder de Geer som grottmänniska, en ursprunglig gestalt, som reser till den slocknade italienska vulkanen Vesuvius, som år 79 f.Kr. ödelade en hel stad. Ett lämpligt mål, för resans syfte är att komma åt när och var människans tankeverksamhet utsattes för en allvarlig negativ vändning.
Tyvärr blir slutsatsen inte särskilt minnesvärd.
Så jobbar vi med nyheter