FILM
MOTHMANFilmstaden***
Foto:
Mothman är en sofistikerat skrämmande, välfotograferad skräckthriller om sorg, övertro och spådomar, i bilder med en ångestladdning som vida överträffar det mesta i modern skräckfilm. Faktiskt väcks minnen av Sjätte sinnet av den konsekvent gåtfulla, dystra och olycksbådande bilden av en amerikansk småstad hemsökt av ljusfenomen och kanske även en budbärare från det hinsides.
Richard Gere har sin bästa roll på flera år som politisk reporter, som efter hustruns död hamnar i långvarig depression. Nattbilkörning för honom på oförklarligt sätt till en småstad i hjärtat av USA där människor plågas av spöksyner och sanndrömmar. Mark Pellingtons regi väljer bort entydiga skräckeffekter till förmån för ljusdunkel och ständigt rörlig subjektiv kamera. Frågan är bara vems ögon kameran representerar: folktrons malman, en insektsmänniska med bud från själar i dödsångest, eller bara hinsideslivet som möjlighet? Filmen skapar med raffinerade medel i ljus, foto och elektronmusik av popduon Tomandanandy en långtgående känsla av mystik och osäkerhet, som förstärks av antydningar om att spöken numera hör av sig via elledningar, och av brokollapsen i det gastkramande slutet.
En annan fråga är om hemsökelserna verkligen finns, eller om de bara är labila människors hjärnspöken?
Reportern med sin sorg är öppen för vantro. Han är den vi ska identifiera oss med, han liksom åskådaren är utsatt för mystifikationerna i berättelsen. Bredvid honom finns den ockult troende, en marginaliserad nykter alkoholist, och en rationellt skeptisk kvinnlig polis. En parapsykologs uttalanden väcker en tredje möjlighet, nämligen den att filmen handlar om ångesten i att vara utvald att bära hemlig kunskap.
Filmen avgör aldrig frågan om verklighet och fantasi utan väljer att slutföra reporterns berättelse. Slutet förenar ödestanke med tro på den fria viljan. En bättre film hade inte satt sig på två stolar så där, men fram till dess är Mothman klart sevärd.
Så jobbar vi med nyheter