Film
Kjell Bergqvist i Leva livet.
Foto:
***
Filmstaden</B>
I ett svenskt hyreshus bor en änka, en arbetslös gift man som vantrivs, ett ofrivilligt barnlöst par och unga sambos som väntar besök av hennes föräldrar.
"Leva livet" är en melankolisk, dråplig, välspelad, drivet berättad tragikomedi som fångar familjelivets glädje och tristess med grotesk och symbolfylld realism. En kombination av "Short Cuts"och "Glädjekällan"; det säger rätt mycket om stämning och stil i Mikael Håfströms film. Just stämningen och stilen gör den till en av årets bättre svenska filmer; det som berättas har sagts förr, med samma symboler. Osjälvständighet är den tyngsta invändningen mot filmen.
Alla människorna i de sammanvävda novelliknande handlingarna lever förvisso livet men när vi kommer in i deras liv så har de kört fast. Deras livsförmåga sätts på prov. Allt hålls ihop av en kringvandrande försäljare som låter oss se lägenhetslivet. Han kontrollerar dammsugare; men egentligen är det nog livets funktionsduglighet han vill se till. Christian Fiedler är en välkommen ny filmaktör som med rätt sorts underdrift spelar både Gud, biktfader, vittne, terapeut och historieberättare. Han står för harmoni, förståelse och insikten att berättandet både tolkar livet och gör det lättare, om inte längre.
Hans Gunnarssons noveller går tydligt i Raymond Carvers skola: lägre medelklass, absurda dialoger, knutna situationer. På filmduken fungerar det bra. Starka färger och tillspetsade situationer tar fram underströmmen av oro och svart komik. Själv menar jag nog att filmen kunde ha gått längre och försökt matcha episoderna med tårtförsäljaren, sportfiskarna och liket i "Short Cuts". Liksom i "Om inte" nöjer man sig med ytan.
Kjell Bergqvists porträtt av en dagdrivare med uppbrottslust och Anders Ahlbom Rosendahls bittre svärfader är det som främst förverkligar filmens ambitioner att ge medmänskliga bilder av bitterhet. Bojan Westin är sevärd som änka, likaså Fares Fares som socialt känslig ufofantast. I övrigt är det mest Håfströms kompetens i att blanda realism med symboler i Hoberts och Kieslowskis stil som gör filmen fungerande. Viss tendens till effekttänkande i stället för tyngre tragik skämmer inte helhetsbilden för mycket.
<B>RUSH HOUR 2
**
Filmstaden</B>
En amerikansk och en kinesisk polis bekämpar falskmyntare i Hong Kong och Las Vegas.
"Rush Hour 2" upprepar samma clownerier och raffel som gjorde "Rush Hour" till en mysvänlig variant av "Dödligt vapen". Omaka polispartners käbblar, slåss, ramlar ut genom fönster och klarar skivan. Jackie Chan är till sin fördel i slagsmål med kontorsmöbler och utsatt för svartkomiskt bombhot. En actionclown av Guds nåde, även om han varit ännu bättre. Chris Tucker ser man bara nackdelarna av: en monoton pratkvarn i falsett utan kvicka repliker.
Intrigen med dubbelspel, skenmord och hederssaker är bättre än den förra filmen, likaså skådespelarna. Brett Ratner har gjort en väloljad underhållning mitt i Hollywoodfåran.
Så jobbar vi med nyheter