Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Film

TRAFFIC
***
Filmstaden

Foto:

Kultur och Nöje2001-05-29 00:00
En mexikansk polis bekämpar narkotikaförsäljning vid amerikanska gränsen, en knarkkungs hustru tar över verksamheten och en amerikansk domare som leder knarkbekämpning upptäcker sin dotters narkomani.
?Traffic? är ett fängslande, inspirerat regisserat drama om den amerikanska knarkhandelns utbredning, om tillgång och efterfrågan och lagens maktlöshet, berättad i bilder som föreställer verklighetsnära men egentligen är dramatiska på ett väldigt konstnärligt medvetet sätt.
Att filmen trots många goda enskildheter ändå lämnar ett vagt svagt slutintryck är väl lite av en smaksak, men beror också på att episoderna med knarkhandlarfrun och den olycklige, pliktmedvetne domaren fastnar i problemillustrationer men inte riktigt får artistiskt liv i personporträtten.
Som regiarbete är ?Traffic? i alla fall urstyv; Steven Soderbergh, som 10 år efter ?Sex, lögner & videoband? blivit Hollywoods mångsidigaste regissör, som ger varje film en egen, genomtänkt estetik, har fotograferat och sammanfogat episoder om knarkindustrins följder och polisens hopplösa arbete med stor energi och variationsförmåga.
I ett halvdussin stadsmiljöer följer han knarket inom offentliga institutioner, familjeliv och polisens fältarbete. Varje delhandling har sin bild- signatur. Knarkkartellbekämpningen i öknen går i sandfärgat, lyxhustrun som blir kriminell skildras ironiskt förskönat med full färgskala och regeringens antiknarkorganisation skildras i blågrått. Handkamera, överexponeringar, efterbelysningar, olika kornighet och slutarhastighet ruggar bildytan. En illusion av verklighetsnärhet och fuskdokumentär; men egentligen ett tekniskt briljant bruk av en lång rad stilmedel. Helhetsintrycket, en skandalskildring i dynamiskt rörliga bilder, om socialt accepterade brottslingar, knarkspanare som tvingas tjyvlyssna och en jurist som tvingas se sin egen dotter som knarkare, erinrar om Oliver Stones filmer om amerikanska varhärdar.
Michael Douglas som sällskapsdrickande streber gör ännu ett porträtt av medelklassmannen under press; det har han gjort bättre. Catherine Zeta Jones är en svag aktris. Filmens enda personporträtt av bredd och djup gör Benicio del Toro; knarkbekämparen, som tvingas kompromissa bort ideal, är en rolltyp bland många (filmen gör inga försök att förnya personporträtt i kriminalfilm), men kring honom stämmer allt, roll, aktör, situation och stämning. Något av en modern klassiker i polisfilmsgenren, i en på många sätt sevärd film.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!